För det här är fall som han har hämtat ur sin egen karriär som brottsmålsadvokat i Berlin. Det är som sagt korta berättelser, nedkokade till små mästerstycken till noveller. Ferdinand von Schirach behöver inte 350 sidor till sitt förfogande. Ingen av de här två böckerna är över 200 sidor, ändå ryms det så mycket dramatik, tragik och mänskligt lidande mellan pärmarna. Och, det är minst lika viktigt, en hel del humor.

Det är inte svårt att förstå att han har gjort succé med sina böcker. Gillar man krimi som litteraturgenre så har man mycket att hämta här. Förresten, man behöver inte vara deckarvän för att uppskatta goda berättelser av en författare med empati och en fantastisk blick för människans tillkortakommanden.

Många av de här berättelserna skulle lätt kunna byggas ut till en hel roman. Men varför skulle man göra det? Det är ju så bra som det är.

Fast jag kan inte hjälpa att jag gärna skulle läsa en hel roman av Ferdinand von Schirach.

Han klarar nog det också.

Jag funderade länge på vilken av de många små berättelserna som är bäst.

Men jag går nog bet där. Fast den sista ”Hemligheter” i ”Skuld” tar ett pris i alla fall, i humorfacket.

Anders Wennberg