Utåt ser Louise Strandbergs liv ut att vara perfekt. Hon är rektor på en skola i Härnösand, bor i en vacker villa med sin man Christer och sladdbarnet Isabelle. Det låter som en riktigt bra och ganska bekväm tillvaro.

Men när Annika Sjögren skildrar småstaden och dess invånare har vi lärt oss att det inte finns någon helt igenom lycklig familj.

Bakom de prydliga villafasaderna är tillvaron inte alldeles god och glad.

”Ur havet stiger vågorna” börjar med att Louise får ta hand om ett svårt ärende. En av lågstadielärarna tror att en elev far illa hemma. Louise kallar familjen till skolan för ett samtal.

Och hon gör ett ödesdigert misstag när fadern vädjar om att skolan inte ska anmäla dem till de sociala myndigheterna.

Det här är en intelligent och mycket bra kriminalroman. Annika Sjögren blottlägger bit för bit en familj med stora problem (Strandbergs), en annan familj med kanske ännu värre problem.

Jag gillar att läsa romaner där spänningen hålls vid liv utan att författaren behöver ta till överord eller överdrifter.

Det går verkligen att skildra ett drama med ganska små medel.

Dramatiken är närmast gastkramande när man följer Louises dotter Isabelle och hennes ofrivilliga ”fångenskap” i en sommarstuga.

Nu kan jag också känna att sammanträffandena är lite väl många i den här intrigen, men det struntar jag i.

En bra kriminalroman är bra läsning, och det här är verkligen bra!

Anders Wennberg