Nej, det får man kanske hoppas. Men om bara en bråkdel av det han skildrar är sant så...

”Spionen på FRA” handlar om Sverige och Sveriges försvar och underrättelsetjänst – och om spioner som förråder sitt land. Jallai själv är dykare och har varit stridspilot. Han fann den sovjetiska andra världskrigsubåten S7 på svenskt vatten 1998 och det försvunna Catalinaplanet 2003. Han hittade också den försvunna DC-3:an, en bedrift han belönades med guldmedalj av konungen.

Inte så konstigt att hans huvudperson Anton Modin har i stort sett samma bakgrund. Med tillägget att Modin även varit anställd av SSI, Sektionen för särskild inhämtning, det hemligaste av det hemliga. Han säger upp sig i vredesmod 1994 eftersom han förlorar sin familj i Estoniakatastrofen – en olycka han anser att SSI bär skulden till.

14 år senare får Modin tips om en mycket välbevarad hemlighet, en sovjetisk miniubåt som sänktes av svenska marinen på 1980-talet. Han bestämmer sig för att försöka hitta ubåten.

Givetvis försöker SSI och andra stoppa honom och hans vänner.

Så långt allt gott och väl och ganska upplagt för spänning. Tyvärr lider romanen av brist på just spänning. Åtminstone hade jag svårt att kväva en och annan gäspning under läsningen. Jag ska dock inte förneka att det finns avsnitt där det glimtar till. Det avgörande avsnittet med dykning ner till farliga djup är faktiskt andlöst spännande.

Om Anders Jallai kan skriva på det sättet så kanske den planerade serien om Anton Modin och hans vänner trots allt kan bli något.