Jag har verkligen tyckt om att läsa de här romanerna om Malin Fors, kriminalinspektör i Linköping. Mons Kallentoft har en egen stil och har trampat upp egna vägar i genren.

Ett inslag som återkommer i romanerna är han sätt att låta offret komma till tals, lite övernaturligt kanske – och det brukar jag inte vara så förtjust i. Men Mons Kallentoft har lyckats bra med att hantera detta stilgrepp.

Fast i ”Vårlik” blir det lite för mycket, tyvärr närmast parodiskt ibland, när han låter två små mördade flickor försöka ”tala” till Malin Fors.

Annars börjar det dramatiskt och spännande med ett bombattentat i centrala Linköping. En bomb på en cykel dödar ett tvillingpar och skadar svårt deras mamma. Bomben orsakar förstås ett enormt pådrag. Är det terrorister? Är det riktat mot banken?

En tidigare okänd grupp tar på sig ansvaret och säger att det här ska hända framför fler banker. Alltså skulle bomben vara riktad mot giriga banker och offren bara ha haft otur.

Malin Fors tvivlar på aktivistspåret likaväl som hon tvivlar på att det kan röra sig om religiösa extremister.

Visst känner jag mig rätt hemma i Mons Kallentofts värld och språk. Det är för det mesta mycket suggestivt och spännande. Fast jag saknar ändå något, den stämning och spänning som har gjort de tre tidigare böckerna så bra är inte hela tiden med.

Däremot är personerna som alltid hos honom ytterst vältecknade, givetvis med tyngdpunkt på Malin Fors och hennes komplicerade privatliv.

Jag kanske hade för höga krav på ”Vårlik” men å andra sidan är det Mons Kallentoft själv som lagt ribban med de tre tidigare romanerna.