Anne Holt var väl en av dem som drog igång den våg av skickliga kriminalförfattare som vi fått från Norge. Det har faktiskt gått 15 år sedan ”Blind gudinna” kom på svenska. Hon har blandat lysande romaner med i mitt tycke några ganska misslyckade, eller i alla fall rätt tråkiga böcker.

Men för det mesta är hon bra, ibland väldigt bra. Jag är glad att kunna säga att ”Frukta inte” hör till de riktigt bra. Hennes första hjältinna Hanne Wilhelmsen har förpassats till en ytterst marginell biroll i romanerna där kriminologen Inger Johanne Vik och hennes man kommissarie Yngvar Stubö är huvudpersoner.

Fast i ”Frukta inte” är det hatet som har huvudrollen. Och kärleken. Anne Holt har uppenbarligen funderat väldigt mycket på hur det kan komma sig att djupt troende människor kan tolka Bibeln respektive Koranens budskap så enormt olika. På den ena änden av skalan står de som tar kärleksbudskapet på största allvar, på den andra finns de som tolkar texterna som en uppmaning att hata, hata och åter hata dem som inte lever som det står i de heliga skrifterna.

Det är mellan dessa ytterligheter som handlingen rör sig.

En död asylsökande pojke fiskas upp ur vattnet vid Aker Brygge och på själva julafton mördas en av Norges mest kända personer, biskopen i Bergen, Eva Karin Lysgård. Fler dödsfall upptäcks och det är Inger Johanne som till slut tar mod till sig och vänder sig till en kollega till maken för att presentera sin teori. Just det avsnittet är förstås avgörande i romanen och frågan är om jag läst en bättre skildring av mötet mellan en osäker tipsare och en till att börja med ganska skeptisk polis.

Det är sidor som vibrerar av spänning och ändå handlar avsnittet bara om ett möte mellan två av romanens huvudpersoner. Här visar Anne Holt att hon är en oerhört skicklig författare.

En berättelse i berättelsen är den om den stenrike redaren Marcus Koll som lever tillsammans med sin man Rolf och den djupt älskade sonen Lill-Marcus. Marcus har bekymmer, svåra bekymmer – det får läsaren tidigt veta. Han är djupt olycklig och orolig för något. Jag anar både den ena och den andra förklaringen under läsningens gång, men blir totalt överraskad när jag får veta svaret.

Det finns många huvuden på den hydra som står för intolerans och hat. Även om det här är en roman så tvivlar jag inte ett ögonblick på att religiösa fundamentalister, oavsett vilken religion de bekänner sig till, hör till de obehagligaste.