Vad är det vi gör, när vi sysslar med att minnas? Bläddrar i ett redan före­liggande och färdigt foto­album? Eller lägger pussel med oskarpa fragment? Gissar och tolkar?

Marcus Birro syns och hörs överallt. Krönikor i Expressen, både i huvudtidningen och sportbilagan där han skriver om fotbollen i sitt kära Italien. Det är väl Roma som gäller.

Det är närmast smärtsamt att konstatera att en favorit inte håller. Inte för att man ska dra för stora växlar på en svacka, men i det här fallet är jag faktiskt förvånad.

Förvånad över att det aldrig tar sig.

Planerar man att begå sin jungfrutur till Sydafrika, kanske detta inte är den mest lämpliga reseguiden. För den kan, åtminstone vid en ytlig läsning, tyckas avskräckande, full av varningssignaler och hotfullheter.

I min hand har jag Lars Gustafssons nya dikter. På omslagets baksida är ett par rader diktrader citerade, hämtade ur författarens första diktsamling för snart femtio år sedan.

I sin fina lilla bok om ondska skriver Anna Heberlein redan på första sidan - i samband med att hon ber om ursäkt för att hon inte skriver om det goda i stället - att "det finns så oändligt mycket mer godhet än ondska i vår värld".

Att en så oprecis och svepande fras kan lamslå så! Men kanske just därför som den förlamar. När man, om än ont anande, får den, liksom förstrött av en okänslig vitrock, kastad rakt i ansiktet och vet därefter varken ut eller in. Några hastiga, obetänksamma ord öppnar för fasa och förutskickar, förmodligen utan att avse det, plågsam död.

En kamp för frihet - Aung San Suu Kyi Norstedts

Det finns saker i ett liv som man hittar och tappar bort om vartannat. Kanske är det i själva verket hela livet som är uppbyggt på detta vis, inte bara delarna av det, jag vet inte.