Barn lever i världen mer än vuxna, barn behöver litteratur för att förstå, inte för att drömma. Lisa Tetzner och Kurt Held var författarparet som från 30-talet och framåt med böckerna om barnen i 67:an och Röda Zora, som i ständigt nya upplagor når generationerna in på 2000-talet, förnyade svensk barnboksutgivning från att ha varit i huvudsak idylliserande till att till dels politiseras, vilket innebär att berättelserna inte stannar vid Madickens trevliga piga Alva som lusar av fattigungarna, utan reder ut maktförhållandena om rätten till produkterna ur det mänskliga arbetet; alltings grund och de politiska stridernas orsak.

Bengt Ingelstam kan sin bondehistoria där han lierar sig med Strindberg, Martinsson och Moberg, Wernström och Kullberg, och efter serien om Matte & Myran som vänder sig till barn som nyss lärt sig läsa, kommer nu böckerna för tioåringar; Erena – rebellen från silltunnan och Erena och Fula Fina – fler delar utlovas.

Bengt Ingelstams korthuggna, i det närmaste torftiga språk och tekniska och metodiska nakenhet utan broderier, tillåter läsaren att själv göra berättandet där mest en historia som bjuder på moralfilosofi, politisk ekonomi och humanism tillhandahålls.

Bengt Ingelstam undviker i sina texter varken våld eller dödlig utgång väl vetande att, som Bachtin skriver, ”bara i dödens närhet blir våra anatomiska kroppar realitet och synliga genom att - - visa upp dödens materiella gestalt i livets räcka som alltid inbegriper den och alltid segrar”.

Scenen med dödandet av rorsmannen i Erena – rebellen från silltunnan är central och skickligt placerad mitt i boken som gränsmarkering där allt gammalt kan läggas av och annat börja. Genom att undersöka dödens materialism och normativitet och visa fram den som ett moment utan vilket vi inte existerar och utifrån vilket livet (Erena) mognar (efter reningsceremonin) och därefter kan uträtta stordåd (bilda sitt sjörövarband), därför att döden är av samma sort som livet, av samma logik som livet, förstorar Bengt Ingelstam Erena till barnbokshjälten som med nödvändighet är större än händelserna som det krävs i modern romantradition. Dock inte färdigt, fullstor är Erena först när serien om henne slutförts.

Böckerna om Erena är inte bara text; i folklig tradition arbetar Lisen Adbåge i obestämda, nästan tillfälliga råa teckningar utan barnbokens sedvanliga gullighet eller överdrivna allvar där Gud bara bor i eklöv men aldrig i katten som klöser, och förkroppsligar groteskens dialektiska situationer ur en litterär karneval som låter oss skratta nedlåtande (befriande) åt maktens representationer.

Lena Thomsson