De två författarna till denna bok granskar den utveckling som vårt land genomgått under de senaste decennierna. Som sin utgångspunkt tar de 1974, året då de båda föddes. ”Det var en tid då rosa telefoner var förbjudna”, påstår de i baksidestexten, ”då havregrynsgröt var en av de vanligaste maträtterna, då post till kvinnor adresserades till deras män och då utlandsresor var lyx för ett fåtal.”

Att Paues, nationalekonom, och Wallen, PR-konsult, driver en tes framgår av bokens undertitel: förändringarna har varit förbättringar. Det finns inte rum för några som helt tvivel på att det förhåller sig så, när de går igenom ett antal viktiga områden: kulturen, hälsan, hemmet, jobbet, jämställdheten, kommunikationen, maten, resorna och kärleken.

Genomgången görs på ett långt mer seriöst sätt än vad man skulle kunna tro av de lättsamma (och tveksamma?) exemplen på bokens baksida och författarna finner belägg för sina resonemang i en imponerande mängd statistik, seriös litteratur av annat slag och tidningsuppgifter.

Litteraturlistan som kan leda den intresserade eller klentrogne vidare omfattar 15 sidor!

Det är bra skrivet och lättläst, aptitligt serverat med faktarutor och roliga bilder. Läsaren övertygas helt om att vi svenskar hade det ganska tråkigt och levde rätt påvert för trettio-fyrtio år sen.

Några exempel ur avsnittet ”Maten” (som också handlar om dryck): När vitlök började säljas 1972 uppmanades till försiktighet vid användandet och olivolja började inte säljas utanför specialbutikerna förrän 1974. I fruktställen kunde man på sin höjd hitta apelsiner och bananer och saker som mango, papaya, kiwi, parmaskinka, espresso, mozzarella, kokosmjölk, aioli, nudlar, bulgur och färska kryddor fanns inte alls.

1974 hade 40 procent av svenskarna under det senaste året inte gjort ett enda besök på pub, restaurang eller kafé för nöjes skull. I dag är det över 60 procent av oss som regelbundet äter eller dricker ute.

Systemet har 8 000 artiklar i sitt sortiment i dag mot 1 000 under monopoltiden. Maten har blivit mycket billigare och vi tjänar bättre – ändå går 28 procent av hushållsbudgeten till mat och dryck i dag mot 16 procent 1974.

Vi äter och dricker bättre. Mat handlar numera mindre om mättnad och mer om njutning, gemenskap och upplevelser.

Att vi reser ut både oftare och längre bort, att könen är mer jämställda och att telefonerandet är väldigt mycket enklare och billigare nu än då – det behöver vi knappast påminnas om.

Inte heller om att vi bor bättre och kan omge oss med fler bekvämligheter i våra hem. Paues & Wallen visar också att vi är friskare och lever längre. Och att vi konsumerar mer kultur. Tänk!

Så det var alltså inte bättre förr? Absolut inte enligt ”Flyt!”. På alla tänkbara områden lever vi kolossalt mycket bättre än för trettio-fyrtio år sedan. Det är utmärkt att författarna lyfter fram allt positivt – det är, som de konstaterar, annars så lätt att fastna vid de negativa förändringarna i samhället. Dessa berörs överhuvudtaget inte här – i enlighet med bokens tes.

En liten randanmärkning kunde man kanske kosta på sig. Ett par författare med ett annat ärende skulle säkert kunna skriva en bok med ”försämringar i Sverige sedan sjuttiotalet”.

Kommentera miljöfrågorna till exempel och stordriftens och globaliseringens avigsidor, blicka ut lite mer i den värld som vi i dag på ett annat sätt hänger ihop med. Kanske till och med fundera lite på om människan blivit lyckligare i samma takt som hon fått det bättre materiellt. Men den boken skulle förstås inte komma ut på Timbro.

”Flyt!” är riktigt läsvärd bok som lockar till funderingar. 1974 kanske den hade funnits hos någon av stadens bokhandlare att titta på och köpa. Så icke i dag (den måste beställas hem).

Men den gradvisa förändringen, läs försämringen, av bokhandeln i landet är en annan historia.

Weste Westesson