Edvard Munch 150-årsjubilerar och i Oslo uppmärksammas han på snart sagt varje institution. Här i Sverige står Thielska för den enda större Munchutställningen.

Välkända nordiska namn finns det ändå gott om i den svenska konstvåren. Moderna museet storsatsar på Hilma af Klint –av utställningskuratorn Iris Müller-Westermann framlyft som Sveriges svar på just Munch. Waldemarsudde visar Bruno Liljefors tillsammans med samtida naturfoto och i Göteborg är Helene Schjerfbeck huvudperson på Konstmuseet.

Men vid sidan av de stora affischnamnen väntar samtidskonstnärer från hela världen på att upptäckas i vår. Bildmuseet i Umeå har i flera år satsat på internationell konst. I vår vill man genom det kvinnliga fotografkollektivet Rawiya visa oss andra bilder från Mellanöstern än de vi är vana vid, samt ge en inblick i vad Sovjet betytt för Lettlands konst.

I Stockholm har Magasin 3 tagit hit Mika Rottenberg, New York-baserad konstnär vars surrealistiska videoinstallationer visar kvinnor med udda kroppsdelar, som ext­remt långt hår, långa naglar eller enorma muskler. I fabriksmiljö tillverkar kvinnorna saker som smink och våtservetter. Rottenberg är född i Argentina och uppvuxen i Israel och har visats på bland annat Tate Modern, MoMA och Whitneybiennalen.

För den som vill dyka ner i den amerikanska samtidskonsten finns fler chanser i vår. Louisiana viger hela säsongen åt amerikansk konst och museets stora popkonstutställning vandrar därefter vidare till Moderna museet. Bruce Nauman, ett av de främs­ta konceptuella amerikanska namnen, tar plats på Göteborgs konstmuseum, inte minst med de texter i neon som blivit hans signum.

Kanadensiska Janet Cardiff har gjort flera mäktiga ljudkonstverk; senast i höstas hördes hennes installation utifrån ett körstycke från 1500-talet på Historiska museet. I vår har besökare på Vandalorum i Värna­mo chans att upptäcka henne och den tyska kollegan George Bures Miller.

Elin Viksten/TT Spektra