I en sekvens i Franz Kafkas mästerliga roman “Processen” går huvudpersonen Josef K, anklagad för något han inte får veta, till tingshuset för att rentvå sitt namn.

I tingshuset blir han i en mardrömslik vandring slussad mellan ett otal lägre och högre tjänstemän.

Josef K, tvingas från rum till rum, ständigt med nya intryck att ta in.

Och med en ofrånkomligt ökande förvirring och desorientering hamnar han till slut i sin älskarinna Lenis sovrum.

Jag tänker på Josef K när jag, som en febrig sömngångare, går runt på Bok- och Biblioteksmässan i Göteborg. Intrycken är så många och så osorterade att det blir svårt att värja sig.

På ett limegrönfärgat torg i dimensioner som, medvetet, omedvetet eller kanske rent av undermedvetet, verkar symbolisera deras storlek på bokmarknaden saluför Bonnierförlagen sina böcker och författare. På scenen håller först PC Jersild och sedan Björn Ranelid håller hov.

Några steg, men samtidigt en hel värld, bort bjuder Freudianska föreningen och psykologitidskriften Arche på ett samtal med arkitekten Gert Wingårdh om arkitekturens generalitet.

På den drömliknande vandringen till Barnens oas, där mässans unga besökare denna dag ges möjlighet att krama ett Mumintroll passerar tre skyddsvakter. Deras uppgift är att vakta yttrandefriheten som kommer släntrande några steg bakom dem.

Den vandrande konstinstallationen Lars Vilks.

I en annan del av mässan i en liten monter sitter Ove Tedenstig och saluför sin fysikbok “Förenad materia - ett paradigmskifte”.

Mittemot honom torgför en dansk utställare teorin att Odysséen egentligen utspelar sig i Östersjön och att runstenen i Tanum bär vittnesmål om de mytologiska irrfärderna.

Så fortsätter det. En scen löses nästan obemärkt upp i nästa och det enda sättet att stoppa intrycken är att lämna mässan.

Att vara förstagångsbesökare och förutsättningslöst ta in den stora Bok- och Biblioteksmässan i Göteborg frammanar något av en Kafkaliknande känsla. Man slits mellan fack- och skönlitteratur, högt och lågt, smalt och brett, känt och okänt i en ständigt ökande grad av förvirring.

Men, desorientering är ytterst välkommen.

Det är välgörande att stå i litteraturens mitt och förlora fotfästet, uppleva att gränserna av då, nu och sen suddats ut och att allt sker samtidigt.

Och tanken på att nästa år vara lite mer strukturerad slår jag för tillfället ifrån mig.

Inte vill jag, till skillnad från Josef K, missa berusningen i att sugas in i en förvirrande drömvärld.

Roger Alm