Konsten att flytta en stad
”Kirunatopia”, en samling konstnärliga verk om kopplingarna och motsättningarna mellan staden och gruvan.
Relaterat
Artikelbilder
Liselotte Wajstedts modell över ett bostadsområde som snart kommer att försvinna ingår i utställningen. Fotograf: Liselotte Wajstedt
Sprickbildningar har uppstått i marken i närheten av gruvan i Kiruna. Fotograf: Claudio Bresciani/Scanpix
Kopplingarna mellan gruvan och staden är starka. Fotograf: Bertil Ericson/Scanpix
Fakta
Flytten av Kiruna
• Kiruna byggdes i början av 1900-talet som ett mönstersamhälle där stadsplaneringen anpassades till terrängen och klimatet. Staden anses ha vuxit fram tack vare fyndigheterna av järnmalm i gruvan Kirunavaara. Men den samiska och finsktalande kulturen har funnits där så långt vi kan gå tillbaka i tiden.
• Beslutet att flytta Kiruna beror på att malmen under staden är värd många miljarder. De sprickbildningar som uppstår när LKAB bryter malm gör att hus, byggnader och människor successivt måste flyttas.
• Tömningen av bostadsområdet Ullspiran med cirka 150 lägenheter, har påbörjats. Under de närmaste 20 åren räknar LKAB med att cirka 3 000 lägenheter kommer att beröras av gruvbrytningen. Om 100 år beräknas hälften av stadens bebyggelse ha flyttats.
• I september 2011 beslutades att den nya stadskärnan ska flyttas cirka 3 kilometer från den nuvarande och placeras öster om denna. En internationell arkitekttävling pågår om hur den ska utformas.
• Exakt kostnad för flytten går inte att beräkna. Fram till 2011 hade LKAB avsatt totalt 6 miljarder kronor till samhällsomvandlingarna i Kiruna och Malmberget.
När konstnären Lina Issa från Amsterdam kom till Kiruna första gången undrade hon var berättelserna om människorna fanns. Vad har de för relationer till, och minnen av platsen, som snart ska sväljas av gruvan?, frågade hon sig.
– Jag upplevde det som att folk var trötta på de politiska och ekonomiska diskussionerna. Att de tänkte att ”de vet vad som är bäst” och ”det där är något som händer längre fram”, förklarar Lina Issa.
Det finns en känsla i staden att allt har stannat upp i väntan på flytten, trots att ingen vet hur och när den blir av.
Lina Issa bestämde sig för att samla Kirunabor och tillsammans med dem bilda en kedja på det ställe där den första spricklinjen ritats ut på kartan. I Järnvägsparken, som är belägen ovanför gruvan och järnvägen, stannade de 250 personerna upp och betraktade gruvan och den plats de stod på. De uppmanades att dela ett minne från platsen med personen bredvid och en dragkamp utfördes som en symbol för de kamper som pågår mellan staden och gruvan, och inom människorna.
Evenemanget filmades och är nu en del av utställningen ”I skuggan av framtiden” på Bildmuseet i Umeå.
Flera av verken blickar bakåt eller undersöker samtiden för att på så sätt kommentera den ovissa framtiden. Några uttrycker en frustration över att så lite av de pengar som bolaget LKAB får in på malmen kommer tillbaka till staden och dess invånare. Konstnärerna har olika relationer till Kiruna men har gemensamt att de sökt bortom LKAB:s och Esranges framtidsvisioner och istället sökt berättelserna om människorna i staden.
Liselotte Wajstedts föräldrar bor kvar i ett av de områden som blir först att försvinna. I en dystopisk kortfilm låter hon animerade ripor illustrera stadens själ. Det nordsamiska namnet för Kiruna är Giron och betyder ripa. Tillsammans med filmen ställs modeller över lägenhetshus i hennes uppväxtkvarter ut. Ett av taken går att lyfta på och då ser besökaren rätt in i hennes barndomshem på Shouggatan.
– Jag ville instinktivt bevara det som kommer att försvinna och bli ett hål, säger Liselotte Wajstedt.
Sally Henriksson/TT Spektra
