Vi träffades första gången bakom scenen vid den lokala musikfestivalen Gavlarock, tillsammans med Dr. Hook & the Medicine Show, Made in Sweden med Tommy Körberg som sångare och Popul Ace, Jan Teigens band.

Det var under senare delen av 70-talet och personen var staden Ålesunds festivalkung, Steinar Nøstvold Jensen. Han fanns alltid med där något hände i staden. Vi träffades till och från under de kommande åren och hälsade på varandra då vi träffades på gatan eller i hans skivaffär. Hans fru arbetade på museet som historiker och vi sågs därför lite oftare. Snart kom barnen och deras son Peder var ett stillsamt och duktigt barn.

Den 22 juli 2011 inträffar det omöjliga i Norge. Först bilbomben, sedan Utøya.

Två veckor senare exploderar nyheten: Peder Nøstvold Jensen hade kvällen innan ringt hem till sina föräldrar och berättat att det var han som var Fjordman, ondskans teoretiker i Breiviks manifest.

Fjordman var en av de mest respekterade bloggarna i islamofobiska kretsar på nätet. Han var verksam i en bloggmiljö som få av oss ens visste fanns. Anders Behring Breivik var en av dem som såg upp till Fjordman. Breivik hänvisade till honom mer en hundra gånger i det manifest som han publicerade i samband med dåden. Hela 39 artiklar och essäer av Fjordman återgavs där i fulltext. Fjordman var en av massmördarens främsta inspiratörer, en ondskans teoretiker.

Peder Nøstvold Jensen växer upp i Ålesund på den norska västkusten i ett hem som man skulle kunna kalla alternativt, med klara vänstersympatier. Han visar redan före millennieskiftet stort intresse för arabvärlden och väljer därför att studera arabiska vid universiteten i Bergen och Oslo. När terrorangreppen i New York inträffar den 11 september 2001 är han student vid Amerikanska universitetet i Kairo. Själv har han hävdat att hans uppfattning om det han kallar islamiseringen av Europa fick en ny riktning under dagarna efter 9.11. Då kunde han höra hur den officiella arabvärlden beklagade attentaten i USA, medan människorna på gatan organiserade fester för att fira. Den slutsats som växte fram hos honom var att det fanns en komplott för att sprida islam i Europa vilket han såg som ett hot mot den västliga kulturen.

Några år senare deltar Jensen i den internationella observatörsstyrkan bland palestinierna i Hebron. Hans kunskaper i arabiska kommer där till användning. Men samtidigt utvecklade han sina teorier i allt mer extrem riktning.

I det främlingsfientliga Fremskrittspartiet, där han en tid, liksom Breivik, var medlem, tycks han ha stärkt och fått sina islamofobiska åsikter bekräftade. Men båda lämnade partiet när de tyckte att det inte drev en tillräckligt hård linje.

Peder Jensens tankar utvecklades till en konspirationsteori – eller en dystopi – som försökte förklara de rådande förhållandena. Han hade också en lösning på det han såg som problemen. Inom den bloggvärld som Fjordman verkade åtnjöt han en mycket hög status. Ett viktigt skäl var att han använde sin akademiska skolning i sina inlägg. Han utvecklade sina resonemang med källhänvisningar och notapparat som gav dem en seriös, trovärdig och just akademisk inramning.

Peder Jensens idéer är inte unika. Runt om i Europa har flera grupper i många år hävdat att muslimer håller på att ta över Europa. Som en följd av detta kommer den västliga kulturen att förfalla eller rent av att försvinna. De hävdar att det västliga politiska etablissemanget med öppna ögon låter detta ske och att journalister, feminister och kultureliten bidrar till denna utveckling. Detta betecknas enligt Jensen som en ”sekundär infektion”. Någonstans här blir logiken i resonemanget allt svårare att följa. Att muslimer kommer till Västeuropa anses i dessa kretsar som följdriktigt. Underförstått går man tillbaka till den eurocentrism som hävdat att Västeuropa var bättre än alla andra delar av världen. Det ses därför som naturligt att muslimer söker sig till Europa för ett bättre liv och det är inte mot dem kritik skall riktas. Förrädarna är i stället de, som med falsk information till sina innevånare och indoktrinering berett vägen för Västeuropas muslimska fiender. De har förlett medborgarna i sina länder och tvingar dem att leva med fienden. Politiker, journalister, kultureliten och feminister ”är de verkliga fienderna och det får vi aldrig glömma”, som Fjordman uttryckt det.

Han anser alltså att han själv sett ljuset medan alla vi andra är manipulerade och grundlurade. Därför måsta alla aktioner vändas, inte i första hand mot muslimer utan mot vad han kallar förrädarna i väst. Det är dessa tankar Breivik gjort till sina.

Givetvis kan Jensen inte leda sina påståenden i bevis och för de allra flesta läsare framstår hans synpunkter, argument och slutsatser som rena stolligheter. Detta gäller dock inte för alla. Jensen hade personligen inga tankar på att utföra våldshandlingar men han födde idéer hos sina trosfränder och en av dessa var Anders Behring Breivik.

Efter attentaten den 22 juli var det många som hade svårt att förstå att en norrman kunde vara så besatt av hat till invandrare att han dödade landsmän. Men såsom Fjordmans teorier hävdar, är det just det politiska etablissemanget, och andra så kallade förrädare i landet, som ska straffas för att det finns muslimer i Norge och Västeuropa.

Peder Nøstvold Jensen har i ett fritt och demokratiskt samhälle som det norska rätt att framföra sina åsikter. Han ska bemötas med argument och fakta på samma sätt som politiker i Sverige bör göra när det gäller främlingsfientliga och extremistiska partier i vårt eget land. Jensen får leva resten av sitt liv med hatet från det norska folket och 77 liv på sitt samvete.

Låt händelserna i Norge vara en väckarklocka. Det går inte att bemöta extremism och ondska med tystnad för då växer den på ljusskygga platser och en dag kan också svagt underbyggda påståenden uppfattas som sanningar.

Demokratin måste försvaras.

Arne och Thor Øvrelid