Hederstecken? Nej tack!
Under Strindbergsåret kommer olika skribenter att, med ojämna mellanrum, reflektera över den författare som tycks ständigt aktuell. I dag är det Curt Bladh, om mannen som vägrade ta emot ett hederstecken.
Relaterat
Artikelbilder
1909 var ett dystert år för August Strindberg.
Hans gamle vän – som snart skulle bli hans bittre fiende – Verner von Heidenstam utsågs till hedersdoktor vid Uppsala universitet. En sådan ära hade aldrig förärats Strindberg.
På hösten det året beslutade Svenska Akademien att ge årets Nobelpris i litteratur till Selma Lagerlöf. Det var förstås en skymf mot honom i Strindbergs ögon.
Han hade inte höga tankar om ”sagotanten” från Värmland, inte hon om honom heller. Och både Lagerlöf och Heidenstam tillhörde de 90-talister Strindberg gjort till sina litterära fiender.
Och nu, detta år, hedrades två av dem på detta vis. Något Nobelpris för egen del räknade nog inte Strindberg med. I Akademien, som dess ständige sekreterare, satt den man som under årtionden varit hans huvudfiende, Carl David af Wirsén. Att Wirsén skulle acceptera ett pris till Strindberg var det nog ingen i den tidens kulturella värld som räknade med.
Så blev det inte heller. Men dock ett förslag, samma år både Strindberg och Wirsén avled, 1912.
Förslaget kom från kyrkomannen, blivande ärkebiskopen Nathan Söderblom, ledamot av Akademien. En för många möjligen oväntad förslagsställare. Men kanske såg Söderblom Strindberg mer som en religiös diktare än samhällskritikern som många ansåg hade blivit socialist.
Söderbloms förslag hann aldrig behandlas i Akademien. Strindberg avled innan det blev dags för 1912 års pris – som gick till den tyske dramatikern Gerhart Hauptmann.
Å andra sidan är det inte säkert att Strindberg skulle ha mottagit vare sig hedersdoktorat eller Nobelpris. När Stockholms nation vid Uppsala universitet i februari 1912 föreslog honom som hedersledamot svarade han:
”Tage icke illa, men jag måste hänvisa till mitt nyss offentliggjorda löfte att aldrig mottaga hederstitlar, eller andra världsliga utmärkelser. Motivet står att läsa i min skrift Legender, men jag tackar Er.”
Curt Bladh
