Vid Uppsala-Gäfle Järnvägar, UGJ, liksom vid övriga enskilda järnvägar, hade lokpersonalen att rätta sig efter de förhållningsorder, vilka fanns angivna i : ”Tjenstgöringsreglemente vid ­Enskilda Bolags för Allmän Trafik upplåtna Jernvägar för lokomotiv”.

Lokpersonalen skötte givetvis sin tjänst helt reglementsenligt men hade vid vissa tillfällen, en mindre byråkratisk syn på sträng efterlevnad av detta rättesnöre. Fortkörningar på lämpliga bansträckor förekom och finns omvittnade. Den här händelsen inträffade sommaren 1926.

Furuviksparken grundades år 1900 av direktör Magnus Fick vid UGJ. Redan från sin begynnelse, liksom i vår tid 110 år senare, kom parken att bli ett populärt utflyktsmål för mången Gävlebo. Den vid denna tid bästa färdmöjligheten till Furuvik var med tåg.

Under vackra sommarsöndagar var tågen till Furuvik långa och välbesatta. Ett Furuvikståg bestod av åtta till tio tvåaxliga personvagnar med öppna plattformar. Tågen drogs normalt av ett så kallat ”Falu-lok”, vilket på raksträckor var en ”löpvillig dragare”, men av sina förare inte kända för någon större råstyrka i stigningar.

När det befarades att ett långt Furuvikståg kunde få svårigheter uppför den långa och sugande Järvstabacken, beordrades ett ”påskjutningslok” till hjälp. Ett påskjutningslok kopplades till det tåg som skulle assisteras. När uppförsbacken väl var avklarad, bromsade föraren till det påskjutande loket in och backade tillbaka till utgångsstationen.

En vacker sommarsöndag på Gefle Södra Station. Ett fullsatt Furuviks­tåg inväntar ankomsten av ett tåg från Uppsala. Efter Uppsalatågets ankomst lägger ställverksvakten om växlarna och ger klarsignal till stinsen, vilken med sin flagga visar avgångssignal till lokföraren på Furuvikståget. Med hårda stånkanden drar loket sakta igång sitt tåg upp mot Järvstabacken. Ångslagen från loket hörs allt hårdare och farten minskar mer och mer!

Stinsen hade en viss erfarenhet av ”stånkande ångloksljud” i sugande uppförsbackar. Han insåg direkt att det var ett trängande behov av påskjutning!

Loket från det nyss inkomna tåget var backgående på väg till lokstallarna vid Sörby Urfjäll. Med sin rödflagga stoppade stinsen loket och beordrade föraren till påskjutning av Furuvikståget uppför Järvstabacken !

Med hårda och stånkande ångslag kämpade Faluloket sakta uppför Järvstabacken. Eldaren lade in skyffel efter skyffel med kol i den vitglödande fyren och svartröken stod som en plym upp från skorstenen.

I den sista vagnen hade flera resenärer tagit tillfället i akt för att på bakre plattformen, måhända med en ”hutt” från en medförd flaska, avnjuta den fläktande luften i sommarsolens värme.

Plötsligt får de se ett svartrökande ånglok med full hastighet närma sig på samma spår. Full panik utbröt! Folk skrek och trängde sig framåt i vagnen, varifrån paniken fortplantade sig ett par vagnar framåt i tåget.

Lokföraren på påskjutningsloket hade stor erfarenhet. När han närmade sig Furuvikståget stängde han ångregulatorn och bromsade in. Sakta men säkert, ”smög” han sitt lok in mot sista vagnen.

När han kände att han ”låg på” öppnade han regulatorn och tryckte på för fullt uppför motlutet.

Så snart det främre loket hade full dragkraft bromsade han in och backade tillbaka till Gefle Södra.

Vid ankomsten till Furuvik station bromsade tåget lugnt och säkert in och stannade.

De uppskrämda resenärerna i de bakre vagnarna hade lugnat ner sig något och fick förhoppningsvis uppleva en härlig sommardag i Furuviksparken.

Bernt Forsberg