Svenska föreningen för byggnadsvård med drygt 6 000 medlemmar har avverkat sin sedvanliga vårresa, denna gång till Hjo, en av Sveriges tre särskilt bemärkta trästäder. Drygt 120 medlemmar (fulltecknat) hade anmält sig till denna tredagars studie i den svenska träbyggnadskonsten.

Staden Hjo, vackert belägen vid Vättern, var en gång också lite av en kur- och badort och från den tiden finns ett antal välbevarade tvåvånings sommarvillor, där besökarna kunde hyra in sig över sommaren.

Villorna, som är belägna i den gamla stadsparken, är utmärkta exempel på panelarkitekturens yttersta utsvävningar och de vackert varierade färgsättningarna är fina tidsdokument från 1800- talets sista årtionden.

Inne i själva stadskärnan har förvånansvärt mycket av den gamla träbebyggelsen klarat sig undan den hysteriska och ogenomtänkta rivningsvåg som drabbade Sverige från 1950- talet och flera årtionden framåt och nu börjar turisterna komma.

Mest utmärkande för Hjo, om man jämför med andra trästäder, är de raffinerade färgkombinationerna mellan fasaderna och listverken samt dörrar och fönster.

Det gäller både de ursprungliga, från olika tidsepoker, som senare tillkomna. Man kan nog utgå ifrån att förre stadsarkitekten P. G. Ylander haft stor del i detta, liksom så mycket annat då det gällt vården av detta mäktiga kulturarv som trästaden Hjo utgör.

Varje år utser också Svenska byggnadsvårdsföreningen ”Årets Byggnadsvårdare” och 2009 har detta tilldelats Peter Sörensen för hans målmedvetna arbete med att bygga upp och utveckla organisationen ”Operation Karlstads Stadsmiljöblogg”. Hemsidan och bloggen har blivit något av en succé och kommunpolitikerna är irriterade.

Att bli påminda om fattade beslut som inte följs eller att man struntar i de kulturminnesvårdande program man en gång stått bakom är ju pinsamt.

Och ännu värre, att bebyggelse som i skattefinansierade utredningar klassats som mycket bevarandevärd, är försvunnen, riven!

Att byggnadsvård, arkitektur och byggnadskultur engagerar många människor kan också avläsas på Svenska byggnadsvårdsföreningens hemsida. Där ligger en mängd artiklar från föreningens tidskrift ”Byggnadskultur”. Indirekt via Google, har man dessutom fått ett anmärkningsvärt stort antal besökare, som i byggfrågor blir hänvisade till dessa artiklar.

Intresset för det byggda kulturarvet är av allt att döma inte på upphällningen.

Kjell Hertzman