Stekpannan är ett av kökets mest använda redskap. Det är därför viktigt att den håller bra, fördelar värmen jämt och att maten inte bränner fast. Testfakta har låtit testa åtta pannor med non-stick-beläggning på SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut.

Störst vikt har lagts vid pannornas reptålighet.

– Det är en vedertagen testmetod som Konsumentverket tagit fram och som talar om hur bra beläggningen håller, säger Johanna Hallström, testledare på SP.

Och här var det framförallt två pannor som stack ut – en åt vardera hållet. Överlägset bäst rep­tålighet har pannan från franska Le Creuset som annars är mest kända för sina gjutjärnsgrytor. I andra ändan hittar man testets dyraste panna från Eva Solo som bara får en etta i betyg i detta moment. Stilren dansk design, men knappast något för flerbarnsfamiljen.

– Non-stick-egenskaperna på den här pannan är dåliga och beläggningen slits mycket fort, säger ­Johanna Hallström.

Eva Solo har inte bara problem med beläggningen. Den är även sämst på att fördela värmen jämnt i pannan. Efter två minuter på spisen skiljer det hela hundra grader mellan mitten av pannan och en punkt nio centimeter ut mot kanten. Det kan jämföras med övriga pannor som hade en temperaturskillnad på mellan 30 och 50 grader.

– Testet visar hur temperaturskillnaden är precis när man stoppar i maten. Ju ojämnare temperatur desto mer får du flytta på och röra i maten, säger Johanna Hallström.

– En jämn temperatur är extra viktig när du steker torrare mat. Mat med mycket vätska hjälper till att jämna ut temperaturen i pannan.

Överlag är värmefördelningen mycket sämre än förra gången Testfakta testade stekpannor 2009. Då hade den sämsta pannan bara 20 graders skillnad, alltså bättre än den bästa pannan i årets test. Enligt Johanna Hallström kan det bero på att man använt induktionshäll den här gången – något som blivit allt vanligare i svenska kök.

– Det är möjligt att den traditionella värmeplattan fördelar värmen bättre, säger hon.

En annan förklaring kan vara att tillverkarna numera försöker dämpa stekpannornas värmeledningsförmåga för att de inte ska bli för varma när de används på just induktionshäll. Det menar Oscar Wilund på specialistbutiken Lagamati i Stockholm.

– Det mest kritiska för en non-stick-beläggning är mekanisk åverkan och hög temperatur. Induktion ger en mycket snabb värmeöverföring till kärlet och man försöker dämpa detta med sämre ledare i botten av pannorna, säger han.

Därför bör man heller inte steka på för hög effekt när man använder induktion, menar Oscar Wilund. Att induktion är ett problem för plastbelagda stekpannor visar också laboratoriets mätningar. Non-stick-egenskaperna hos teflon och andra liknande material börjar försämras vid 260 grader, vid 327 grader börjar det smälta och vid 349 grader bryts materialet ned.

Bara Ikeas stekpanna håller sig under 260 grader, både Fiskars och OBH Nordicas pannor kommer upp över smältgränsen och i OBH:s fall ligger man tio grader över gränsen för när teflon börjar brytas ned.

Att teflonet riskerar att brytas ned låter inte särskilt hälsosamt. Det är känt att man vid framställningen av non-stick-beläggningar ofta använder perfluoroktansyra, PFOA, – ett omdebatterat ämne som bland annat misstänks vara cancerframkallande. Men Robin Vestergren, kemist vid Stockholms universitet som forskar på just PFOA, tycker inte att man bör vara orolig.

– Det handlar om mycket små rester som finns kvar efter själva framställningen av teflonet. Och i sammanhanget utgör det en försumbar del av den PFOA vi får i oss totalt via dricksvatten och föda, säger han.

Däremot kan man se mätningen som ytterligare ett test på pannornas hållbarhet, enligt Johanna Hallström på SP.

– Det finns troligen en risk för en försämring av beläggningens släpp-egenskaper när de kommer upp i så här höga temperaturer. Och att glömma pannan på spisen har nog hänt de flesta, säger hon.

Martin Hansson/Testfakta