Alla livsmedelstillsatser har ett E-nummer. Det betyder inte automatiskt att ämnet är kemiskt framställt. E300 är till exempel askorbinsyra, C-vitamin. Det kan vara både naturligt eller kemiskt framställt och ändå få samma E-beteckning.

Andra är helt okej ”på rätt plats”. Som E450 till exempel. Huvudingrediensen i bakpulver. Det bör alltså finnas i bröd. Men inte i kött. Där används ämnet som stabiliseringsmedel för att man ska kunna blanda ut köttet med vatten.

Här är några ämnen som kan vara bra att reagera på:

E621. Smakförstärkaren mononatriumglutamat. Förutom allt elände ämnet misstänks orsaka i kroppen är det ett tydligt varningstecken. Den här maträtten är så utblandad att den inte smakar som den ska!

E450-452 Hittar du polyfosfater – som är samlingsnamnet för dessa ämnen – i skinka, kassler, kyckling, korv och andra köttprodukter är det ett bevis för att vattenhalten är högre än vad den borde vara.

Delvis härdat vegetabiliskt fett. Ett fett som härdats på kemisk väg med olika petroleumprodukter och ibland nickel som katalysator. Målet är att få ett fett med rätt konsistens och lång hållbarhet. Bekvämt för industrin. Dåligt för konsumenten eftersom det innehåller höga halter transfett.

Arom. Märkligt nog behöver inte aromämnen skrivas ut. Trots att det finns 2800 att välja på. Precis som med smakförstärkare är det ett bevis på att maten är så processad att smaken behöver piffas till i slutänden.

Rökarom. Den enda arom som måste skrivas ut. Står det rökarom sist på ingrediensförteckningen på skinkan betyder det att den inte rökts på riktigt. Åtminstone inte tillräckligt för att den ska få någon smak.

Azofärgämnen. Titta lite extra på de väldigt färgglada godisbitarna. Särskilt om de är från mindre kända tillverkare. Finns E102, E104, E110, E122, E124 eller E129 bland ingredienserna? Välj ett annat godis.

En komplett lista över alla E-nummer finns att ladda ner på Livsmedelsverkets hemsida.