Den ekonomiskt sinnade småbarnsföräldern köper såklart stövlar som är i största laget till sina barn. Med strumpor nedhasade i hålfoten som följd.

Sedan blir det fint väder, och nästa gång stövlarna plockas fram klämmer de i tån.

Genom att lånbyta med kompisar kan dock stövelbuffén hållas nere till tre-fyra par innan de ska gå i arv till nästa barn. Den här hanteringen ställer krav på att stövlarna är av någorlunda kvalitet och håller tätt även efter några månaders användande.

En annan viktig detalj jag lärt mig uppskatta är den lilla ”klossen” baktill som gör att barnen själva kan trampa av sig stövlarna utan att använda stövelknekt eller kräva en hjälpande hand från någon vuxen.

Detta om stövlar.

”Svinn – valets hetaste fråga” är rubriken på ett uppslag i branschtidningen Icanyheter. Om handlarna själva får välja hade det varit detta valet om två veckor skulle handla om. Hur man ska göra för att tvingas slänga mindre mat i butikerna alltså.

Den här, liksom alla andra konsumentfrågor lyser helt med sin frånvaro i valdebatten. (Ja, jag vet att jag tjatar, men någon måste ju göra det också).

Våra lokala politiker, röd som blå, vill i alla fall behålla den kommunala konsumentvägledningen. De flesta önskar även att den gjordes obligatorisk för samtliga av landets kommuner. Det känns tryggt.

Den till synes förträffliga idén att förbjuda avgifter vid kortköp fick sig en liten törn i förra veckan när det visade sig att de flygbolag som har sina kontor utomlands inte omfattas av lagen. Därmed skapas en orättvisa på marknaden. Medan svenskägda resebolag nu får smäll på fingrarna av Konsumentombudsmannen kan Ryanair med flera även i fortsättningen ta 35 spänn för förmånen att få betala med kort på deras sajt.

Det var väl inte riktigt så det var tänkt?