Bunten med bluffakturor är nu tjockare än bunten med avgöranden från ARN i min vita plastmapp märkt ”ARN, tvister med företag m.m” som står på hyllan ovanför skrivbordet.

I och för sig skriver jag bara ut ARN-avgöranden som gäller personer i vårt utgivningsområde. Men ändå.

Många bluffakturor är riktade till småföretagare och är av typen ”erbjudande”. En riktig gråzon juridiskt sett. Alltså, fakturor med förfallodatum och allt. Kundnummer och ibland till och med organisationsnummer förtryckt.

I förra veckan var det mest erbjudanden om första hjälpen paket (avsändaren bjuder på särskrivningen) från RO bygg och säkerhet i Malmö som läsare hörde av sig om. Nästa vecka är det något annat.

Privatpersoner, som ju har ett bättre konsumentskydd mot den här typen av bluffar, blir i stället lurade på nätet. Eller i mobilen.

Det här skulle kunna vara en viktig valfråga. Liksom reglerna för kontantlån via SMS som nu till slut ser ut att bli reglerade på ett någorlunda vettigt sätt.

Men konsumentfrågorna har satts på undantag även detta val. Inget parti har presenterat något renodlat konsumentpolitiskt program.

I senaste numret av Råd & Rön går Jan Bertoft från Sveriges Konsumenter igenom de ”vallöften” inom konsumentområdet som sittande regering avgav inför förra valet. Resultatet kan sammanfattas med att det bidde en tummetott.

Inför årets val ser jag en tydlig skillnad mellan blocken. Nämligen synen på den så viktiga kommunala konsumentvägledningen. Alliansen tycker att den ska vara frivillig. Rödgröna blocket tycker att den ska göras obligatorisk.

Vi tillhör ju de lyckligt lottade som bor i kommuner som inser nyttan av en väl fungerande konsumentrådgivning. Men så är det inte överallt. 27 av Sveriges kommuner saknar helt konsumentvägledning. Fem har å andra sidan lagt så stor kraft på konsumentfrågorna att de sorteras under en helt egen nämnd.

”Privatpersoner, som ju har ett bättre konsumentskydd mot den här typen av bluffar, blir i stället lurade på nätet”