Gävle lokaltidningars kultursidor är numera en plats för inbördes beundran mellan likatyckande.

I dag är enda möjligheten att tycka till för oliktänkande om vad som skrivs på ovannämnda tidningars kultursidor att göra det på nättidningen. Papperstidningen är i stort sett stängd för oliktänkande.
Därför blir budskap och innehåll ensidigt och ofta tråkigt. På den ”gamles” tid var kultursidan ett friskt inslag därför att den tillät andra än den ”gamle” att ha en åsikt. Olika åsikter fick brytas mot varandra på ett helt annat sätt än i dag.

Vari orsaken ligger vet jag inte. Jag har alltid själv förknippat kultur med yttrande- och åsiktsfrihet som bland annat innebär att kultursidorna ska präglas av debattglädje och öppenhet. Vad gäller denna brist på öppenhet mot andras åsikter så skiljer det inget mellan de båda kultursidorna.

Orsakerna till varför det blivit så vill jag inte närmare spekulera i. Men en sak har jag kunnat konstatera. Rädslan att släppa in vanligt folk och tydligt visa förakt för deras åsikter är genomgående. Det är ju heller ingen hemlighet att otrygghet i sin roll skapar rädsla för andras åsikter.

Av förståeliga skäl sänder jag inte detta till kultursidorna.

Olle Ljungbeck

SVAR DIREKT: Påståendet är inget annat än trams

Olle Ljungbeck är Gävletidningarnas i särklass flitigaste insändarskribent. I GD:s arkiv finns flera hundra debattartiklar och insändare av honom, i vitt skilda ämnen.

Hans påstående att Gefle Dagblad begränsar hans yttrandefrihet är alltså inget annat än trams.

Det stämmer att Olle Ljungbeck har skickat några inlägg till kulturredaktionen under det år jag varit kulturredaktör. De flesta har jag vidarebefordrat till insändarsidan, eftersom de passat bättre där. Ett av dem har jag lagt direkt i nättidningen. Det är numera ett vanligt sätt för dagstidningar att hantera stora, dagsaktuella debattflöden. Under våren har kulturpolitik, symfoniorkester, Konstcentrum med mera diskuterats friskt och engagerande på våra kultursidor och bara en del av de uppföljande kommentarerna har fått plats i papperstidningen.

En av Ljungbecks texter publicerar jag i dagens tidning (kulturen sidan 19) eftersom den är en direkt replik på en kolumn av Seyidxan Anter (om vikten av att förändra hederskulturerna).

Olle Ljungbeck får finna sig i att det är vi redaktörer som bestämmer på vilken sida i tidningen inlägg ska placeras. Han får också finna sig i att det ingår i redaktörernas uppgifter att urskilja vad som är mest väsentligt att delge läsarna. Det är det som är själva skillnaden mellan en tidning och ett klotterplank.

Gunilla Kindstrand
kulturredaktör