Jag har följt debatten angående ­pedagogiska måltider i förskolan, både i tidningen och på nyheterna. Med erfarenhet som förälder på förskolan under många år både ser och hör jag pedagogernas inflytande på barnens utveckling. Pedagogerna har varit mycket informativa och sakliga i informationen kring deras pedagogiska arbete utifrån läroplanen och jag ser resultatet på mina barn.

Jag ser ett stort inflytande vad gäller maten och jag vet också att många familjer har svårt att vara goda förebilder vid matbordet då stressen allt mer tar över vår vardag. Att som barn sitta ensam framför tv:n och sleva i sig lite korv och snabbmos är en allt vanligare förekommande företeelse och inspirerar knappast till varken goda kostvanor eller etikett vid matbordet.

Här har föräldrarna ett väldigt stort ansvar men barnen tillbringar större delen av dagen i förskolan och äter oftast både frukost, lunch och mellanmål där. Självklart har pedagogerna ett ansvar att skapa goda kostvanor!

Samtidigt med denna debatt kan man läsa i dagstidningarna om det växande problemet kring barnfetma. Kanske detta problem kan minskas med förskolans medvetna, pedagogiska tanke kring mat och rörelse? Inte nog med detta, det pågår också debatter om hur mycket mat som slängs i onödan.

Efter vad jag förstår får kokerskan i förskolan inte frysa in överbliven mat, den ska slängas och inte återuppvärmas på grund av bakterierisken. Då undrar jag: Hur mycket mat slängs egentligen?

Det är mycket som kommer in i denna debatt både från ekologisk och global synvinkel och pedagogiska frågor, mycket att ta ställning till. Jag vill i alla fall att mina barn, som tillbringar större delen av dagen på förskolan, ska få många möjligheter till goda kostvanor inspirerade av medvetna pedagoger under sin vistelse på förskolan.

Självklart stödjer jag pedagogerna i deras kamp kring de pedagogiska måltiderna, jag vill ju mina barn det bästa!

Barnen är framtiden