Du är inte ensam Svar till Eva den 24/1
Relaterat
Du ska veta att du är inte ensam, du har många medsystrar som har varit med om samma sak som du. Men smärtan blir inte mindre för det.
Jag hoppas att du har haft någon vän som trodde på dig. Jag hade två som fanns vid min sida när jag flyttade till Blåklockan med mina barn. Jag bodde hos dem i cirka fem månader och där fick jag det första stödet somjag behövde.
Det här hände för över 20 år sedan, men såren finns kvar. Att inte bli trodd var det värsta sveket från vad jag trodde var mina vänner.
Jag fick också höra att han var så snäll och trevlig, men ingen vet vad som händer bakom en stängd dörr.
Jag önskar dig all lycka i framitden och jag hoppas att du har någon som tror dig.
En före detta blåklocka i själen
Senaste kommentarerna:
Skrivet 3 feb 2012 12:58 R (Ej registrerad)
Jag håller med och har för många år sedan insett att den möjligheten som finns för kvinnor inte finns för män. Att misshandla någon överhuvudtaget är inte rätt oavsett kön. Jag har befunnit mig i samma situation, men aldrig fått hjälp. Barnen kommer ikläm, men vi vuxna får hjälp.