Vart ska vargen ta vägen?
Relaterat
Då det höjs röster för ett lokalt bestämmande i vargfrågan kan man undra om det kommer att kunna inplanteras några vargar överhuvudtaget om kommunerna ska få vetorätt i frågan.
Man kan tycka att det naturligaste habitatet för våra vargar är i norra delen av vårt land och man ställer sig frågan varför samerna ska ha rätten att frånsäga sig rovdjur i renbeteslandet och ensamma kunna bestämma över större delen av Sveriges yta. Varför anses deras renar värdefullare än övrig tamboskap i landet?
Själv värnar jag vargen och tycker att den har sin givna plats men att vi i Sverige ska kunna hysa en så stor vargstam som upp till 1 000 individer stupar på sin egen orimlighet och är ett rent önsketänkande från miljöministerns sida. Som man kan uppfatta på tidningarnas debattsidor och andra medier finns ju inte ens tolerans för de cirka 210 individer vi har i dag, trots att vi fått licensjakt. Jag läste någonstans att Carlgren har öppnat Pandoras ask och får nu inte på locket.
Frågan om inplantering av nya vargar för att stärka stammens genetik kommer även fortsättningsvis att vara infekterad och någon acceptans för en ökad vargstam finns inte från de som anser sig berörda. Om besluten flyttas ut till kommunerna och dessa får vetorätt så kommer det hela att stöta på samma patrull som frågan om slutförvaret av kärnavfall.
Många vill ha kärnkraft men ingen vill bo granne med slutförvaringen. Kommer frågan om varginplanteringen att sluta på samma sätt?
Ulla Sognestrand-Larsson
Senaste kommentarerna:
Skrivet 5 apr 2011 08:50 Kenneth Erikson (Ej registrerad)
Problemet för de mellansvenska vargarna är utbytet med kärområdet för arten, som ligger långt i öster, öster om Finland. En korridor utefter norrlandskusten är mer en tankeprodukt än en realistisk lösning. Rennäringen kommer inte att klara den påfrestningen utan stjälps snarare. Och faktiskt, samma förhållande råder i Finland. För att en korridor ska lyckas måste alltså rennäringen offras i 2 länder. Det låter inte klokt.
Skrivet 4 apr 2011 23:43 Åke Skogevall (Ej registrerad)
Rita, din andra fråga - om mitt engagemang
Mitt engagemang för fäbodbruket började när jag lyssnade på ett informationsmöte i Orsa där en fäbodbrukare beskrev sin situation med rovdjursförvaltningen. Jag upplevde det som betydligt viktigare ur biologisk synpunkt än jägarnas fritidsintresse, sökte upp brukaren som med så dålig belöning tar så stort ansvar för att bevara utrotningshotade lantrasdjur till kommande generationer. Sedan har jag genom Centrum för biologisk mångfald lärt mig hur viktiga fäbodbiotoperna är även för en rad vilda arter (mest växter, insekter och fåglar)- en hel landskapsförändring.
Jag tror att fäbodbrukarna inte upplever rovdjuren som det största problemet. Det är nog politiker och förvaltande myndigheter, som inte beaktar synpunkterna från en liten ohörd minoritet. Det har snarast utvecklats till förtryck av dem som drabbas av rovdjuren.
Skrivet 4 apr 2011 23:37 Åke Skogevall (Ej registrerad)
Tack Rita för saklig kommentar - ska försöka svara, först om antal vargar.
Var och hur många vargar måste styras av verkligheten, genom att beakta av konsekvenserna på olika områden. Vargantal ska inte prioriteras framför andra ännu viktigare biologiska mål.
Med ansatsen "vargen hör hemma i (hela?) Sverige" och "djurhållaren har hela ansvaret för sina djur - oavsett rovdjurssituationen" har lett direkt fel, och strider mot konventionerna! Det är rakt orättfärdigt enligt min syn.
Om man följt CBD hade man haft ansvariga för rovdjursskydd men också för rennäring och fäbodbrukens skydd. Kanske hade man då prioritetat olika områden för varg respektive djurhållning. Nu drabbas fäbodbruket i hela mellansverige och ingen ansvarig tar ansvar för det.
Skrivet 4 apr 2011 15:29 Rita (Ej registrerad)
Hej Åke!
Vart tycker DU att vargen skall ta vägen, eller förespråkar du "nollvision"? Har för mig att du är stadsbo. Skulle vara intressant att veta vad som ligger bakom ditt stora intresse för fäboddrift. Alltså två svar som jag skulle vilja ha från dig.
Mvh/Rita
Skrivet 4 apr 2011 14:22 Åke Skogevall (Ej registrerad)
Ulla har rätt om habitat. Vårt enda vildmarkshabitat är norra delen av Sverige. Men samma konvention som motiverat återinförande av varg säger också att man ska "respektera, bevara och bibehålla kunskaper, innovationer, och sedvänjor hos ursprungliga och lokala samhällen med traditionella livssätt". (CBD artikel 8j) Därför är det inte förenligt med konventionen att omvandla rennäringen till vargnäring.
Detsamma gäller fäbodbruk. Men ansvariga verkar ha struntat i att beakta fäbodnäringen.
Fäbodbältet är inte heller den vildmarksbiotop som vargen skulle återföras till! Biologisk mångfald i dessa kulturbygder skadas, inte berikas, med fredade vargar. Detta blir så laddat med konflikter att acceptans i ordets rätta bemärkelse inte kan uppnås. Möjligen tystnad efter att de drabbade har gett upp.
Är det rätt att omvandla mellansvensk kulturbygd till vildmarksreservat för stadsbor och européer?