”Minskad toppstyrning ger billigare och säkrare sjukvård”. Den slutsatsen var morgonekots huvudnyhet på onsdag morgon. Uppgiften bekräftades av exempel från sjukvård i bland annat Lund och USA.

Vi som jobbar inom sjukvården tvingas gång på gång konstatera att Landstinget Gävleborg tyvärr är ett lysande exempel på en toppstyrd organisation. Landstingsdirektör Svante Lönnbark kräver en långtgående lojalitet av sina chefer, krav som gör att ifrågasättande ”underifrån” inte accepteras. Kritik kan till och med leda till att anställdas psykiska hälsa blir ifrågasatt av ledningen.

Landstinget får därför allt fler chefer som är oerhört lojala ”uppåt” och detta sker på allt större bekostnad av de anställdas arbetsmiljö. ­Detta innebär även att landstinget efterhand får allt fler chefer som får ­sina uppdrag, eller får behålla sina uppdrag, med anledning av sin lojalitet gentemot överordnade – inte utifrån sin kompetens, sina ledaregenskaper eller erfarenhet.

Vissa chefer skulle därför ha svårt att byta till ett lika välavlönat jobb utanför landstinget, vilket rimligtvis gör dem än mer lojala ”uppåt”. Dessutom har det under de senaste åren börjat utvecklas en ojämlik kultur inom landstinget där vissa chefer sinsemellan ger andra chefer förmåner och lönetillägg. Dessa favörer kan i vissa fall säkert vara motiverade av bland annat extrauppdrag.

Det orimliga är dock att detta interna ”bonussystem” pågår medan de medarbetare som jobbar med patienter och deras anhöriga inte kan förvänta sig någon form av kompensation oavsett hur många vakanser eller hur omfattande underbemanningen än är på en avdelning, mottagning eller annan enhet!

Hur kan då detta få pågå? kanske vän av ordning frågar sig. Ja, det är en bra fråga. Det förenklade svaret är sannolikt att Svante Lönnbark fortfarande har den politiska majoritetens förtroende.

Men hur kan det komma sig? Ja, förmodligen för att han håller budgeten.

Men är inte allting frid och fröjd då?

Jo, om man huvudsakligen ser sjukvård som en ekonomisk fråga. Vill man i begreppet god sjukvård däremot även väga in kvalitet, tillgänglighet, kontinuitet, trygghet, arbetstrivsel med mera – ja, då är Landstinget Gävleborg ute på en farlig väg.

Med risk för kännbara konsekvenser, åtminstone med nuvarande chefsuppsättning, vågar jag ­inte ta risken att signera med mitt namn.

En desillusionerad

sjukvårdsmedarbetare