Självklart vill ”Skrämd förälder” att det ska byggas boende för psykiskt sjuka, men inte där skribenten eller dennes barn vistas. ”Inte på min bakgård”. En klassisk situation så fort institutioner ska byggas. Vare sig det handlar om rörelsehindrade, ungdomar, invandrare eller andra utsatta i samhället.

Självklart har de rätt att finnas och bo, det är en bra sak – men inte i närheten av mig.

Det jag kan fundera över är om skribenten har koll på sina grannar och deras bakgrund. Pedofiler, mördare, narkotikalangare med flera finns oftast just i vår närhet. Ta pedofiler till exempel. Det är oftast någon som är barnet som närmast, en förälder, styvförälder, farfar, morfar (män är vanligast även fast det inte är så ovanligt med kvinnor som vi ofta tror).

Nu vill jag inte med detta peka ut någon i någons omgivning utan snarare peka på att faran inte ligger i var ett boende är placerat utan att faran finns överallt och hela tiden, kanske minst av allt på ett boende. För sanningen är den, att vid de tillfällen som barn har mördats har det varit av personer som har sökt vård innan men blivit nekade, inte av sådana som bor på ett anpassat boende.

Jag tror det är bra för barnen att få ett gruppboende i sin närhet. Kanske de, innan de blir lika inskränkta som de flesta vuxna – inklusive mig själv – kan lära sig att alla människor, oavsett hur de ser ut, går och beter sig har en rätt att få finnas synliga i samhället och ha samma rättigheter som alla andra.

Kanske kan dessa personer få ett lyft i sin tillvaro av att sitta och titta på de lekande barnen och förhoppningsvis kanske barnen växer upp i framtiden och tänker: – Vad kul, de ska bygga ett boende i vårt område!

Förälder som tänker bli skrämd när det behövs