GD:s har den 3 augusti en ledare med rubriken ”Värna Flyktingbarnen”, där man framhåller hur psykiskt dåligt barnen mår. GD bemöter kommunernas argument om bristande kompetens. Citat: ”Det var det värsta. Barn är väl barn, var de än kommer ifrån”. Därefter understryker GD barns behov av att få känna trygghet och att kriget och ondskan är långt borta.

Alldeles bredvid finns en artikel ”Omskärelse – eller inte?”, där man kallar omskärelse för ”dessa ofarliga minoritetssedvänjor”. Man skriver också en ren lögn om att manlig omskärelse inte har några kända skadliga effekter, att forskare debatterar om det rent av är mera hygieniskt, samt propagerar för att låta familjerna bestämma själva.

GD vill inte uppge vem som har skrivit artikeln, och det kan jag förstå! Vem vill träda fram?

Detta är inget mindre än en våldtäkt på barn som inte kan försvara sig. Den som är intresserad hittar lätt otaliga webbsidor med bilder på de skadliga effekterna, samt namn på många barn som dött av sina skador. För att inte nämna de psykiska skador som orsakas av kränkningen.

Någon debatt bland forskare finns heller inte, om man inte räknar de yttranden som kommer ifrån en och annan läkare som själv har lemlästats som barn och försöker intala sig själva att de inte är handikappade. De är oftast muslimer eller judar (det påminner mest om gamla boxare som påstår att ”ingen har ska..., har ska..., ska..., ska... har skadat sig genom sin boxning”).

Det är ingen fråga som familjen skall få bestämma över. Den enda som kan bestämma är personen själv, och inte förrän han/hon är myndig. Innan dess är de utsatta för föräldrarnas påverkan i en grad, något de saknar mognad att hantera. Detta ser vi i andra frågor också. Det dräller av barn som själva säger att man inte tar skada av ett kok stryk ...därför att pappa påstår det!

Vi har arbetat hårt för att få ett samhälle som går mot ett erkännande av barns rättigheter och integritet. Vi är inte där ännu och vi vill inte se detta arbete spolierat, vare sig hotet kommer från svenskar eller från invandrare. ”Sedvänjornas” religiösa bakgrund har ingen betydelse – vill någon utöva sin religion i Sverige så får han/hon reformera den så att den anpassas till ett civiliserat beteende. Maya-indianerna flådde barn levande för att blidka gudarna. Samma religion finns i dag i en något moderniserad variant, där man inte längre ­pysslar med någon sådan ”ofarlig minoritetssedvänja”.

Jag ser ingen större skillnad mot sexuella våldtäkter inom familjen mot barn, annat än att då erkänner samhället barnets rättigheter och förbjuder det, oavsett om det har religiösa förtecken eller ej. Det har heller ingen betydelse om barnet har tagit fysisk skada, utan man inser att själva kränkningen är helt förödande för barnet.

I fallet omskärelse har barnet inte samhällets stöd, utan föräldrarna kan förgripa sig på barnet utan påföljd och samhället hjälper också till!

Detta är YNKLIGT, och jag travesterar på ledarens avslutande stycken: Barn är väl barn, var de än kommer ifrån och oavsett vilken religion föräldrarna har. De måste få känna trygghet och att kniven och ondskan är långt borta!

Tord

Ockelbo