Obehagliga för att det fick mig att inse att jag inte bestämmer själv över mitt liv. Att jag då det kommer till nikotin är ett hopplöst mähä som ­stillasittande låter livet gå utan att ta mig i kragen. Utan att sluta.

Frågorna handlade om olika beroenden och jag ­erkände att jag snusade. Och att jag möjligen är ­inne lite väl mycket få Facebook. De frågade på ­vilket sätt Facebook förstör mitt liv och jag svarade att jag får mindre kvalitetstid med min fru. För hon sitter också vid datorn hela kvällarna. (Det beroendet gör alltså ingen större skada!)

De frågade naturligtvis även hur länge jag snusat och varför jag

började och det är svaren på snus-

frågorna som tillsammans blir så otroligt beklämmande.

Jag började snusa i åttan.

För att de ­tuffa killarna i nian gjorde det.

Vilken loser va?

Kanske inte för att jag föll för grupptrycket ­under min tonårs­periods första stapplande steg – men för att jag ännu inte tagit mig ur det.

I 23 år har jag varit slav under något som jag endast svårligen kan kontrollera själv. Ibland blir det ju så att snuset tar slut. Och då är jag inte så kul att vara med. Vresig, nojig och förbannad. Fumlig, slår tårna i trösklar och svär över det på ett överdrivet sätt.

Att trots detta, att trots att jag ibland får sätta mig i bilen och åka till GDG-kiosken sent, sent på kvällarna för att handla, fortsätta med giftet och inte bara sluta – det gör mig till en loser. En riktig förlorare.

Dyrt är det ju också. Ett argument som brukar bita på mig – snål som jag är. Men då det gäller snuset är tydligen inget pris för högt, inget offer för stort.

Jag har slutat snusa flera gånger. En gång slutade jag faktiskt i två år innan jag ramlade dit igen. Som sagt loser.

Ska inte lova att sluta snusa nu – i tryck. Jag är sugen på det men det skulle jag få ångra. Däremot fick jag mig en tankeställare idag och kommer verkligen försöka. På lite sikt.

23 års (mer eller mindre oavbrutet snusande). Snart räcker det!

FREDRIK NILSSON