Bina surrar i hans öron och de vänliga blå ögonen är fästa vid mannen i den astronautlika dräkten som står mitt emot honom.

– Jag befinner mig på Gävle teaters tak dit biodlaren Edward Warburton har lyft upp fyra bikupor, inleder radioreportern inslaget med en lugn förtroendeingivande röst.

Det är första gången jag träffar Staffan Mälstam. I fyra år har han arbetat på P4 Gävleborg. Först i vår får han fast anställning. Branschen är hård och han säger att han haft en otrolig tur som aldrig har varit arbetslös som journalist. Han började jobba som sportreporter och nu är han programledare och producent för nyhetsmagasinet Fokus som han har tillsammans med Erika Hällberg. Staffan fyller 30 år i dag, han har blivit "gammal".

– Jag ger nog ett större intryck av att ha åldersnoja än vad jag faktiskt har. Jag har haft lång tid att vänja mig vid tanken, när jag gick i skolan var det alltid jag som fyllde år sist, säger han.

Staffan är född i Sätra, men växte upp i Hagaström.

– Jag har alltid trivts bra i Gävle. Det är en liten stad där man har nära till allt och där det alltid finns mycket att göra. När jag växte upp hade jag alltid fullt upp med att åka slalom, skridskor och simma.

Efter en sväng till Uppsala och studier i statskunskap sökte han till journalisthögskolan i Göteborg. Journalistiken är ett sätt att ta tillvara på samhällsintresset.

– Jag tyckte att statskunskapen var intressant, men visste inte riktigt hur jag skulle arbeta med det. Jag har aldrig haft någon dröm att bli journalist, det är först nu jag har sett det som självklart. Jag har alltid varit intresserad av människor och väldigt nyfiken.

Väl på journalisthögskolan förstod han att han hittat rätt. Han fick praktik och vikariat på P4 Göteborg innan han blev erbjuden sportreporterjobbet i Gävleborg. Dessutom var han programledare för Radiosportens Stockholmssändningar under OS i Peking och förra sommaren var han nyhetsuppläsare på Ekot.

– De jobben har jag fått för att jag gillar direktsändningar och för att jag alltid behåller lugnet.

Yrket som radioman faller sig naturligt. Staffan har aldrig riktigt sett sig själv som en skrivande berättare och avslöjar att han inte är särskilt bra på att stava.

– Jag har alltid lyssnat mycket på radio, mycket mer än vad jag har sett på tv. Radio är inte lika begränsat som bilden och texten i en tidning. Tonläge, uttryckssätt och inte minst pauser säger något mer än intervjupersonens citat i tidningen.

Som journalist vill Staffan ge lyssnarna närvaro.

– Jag vill vara där det händer stora händelser och vara lyssnarnas ögon och öron. Att förmedla det som händer när det händer.