”Räkna din ålder i vänner inte i år”, så slutar dikten som Gunhild Nihlén läser upp från ett handskrivet pappersark.

– Jag har alltid försökt att hålla mina tentakler utåt, säger hon.

Gunhild Nihlén bjuder på hembakad sockerkaka och flädersaft som hon gjort av blommor från buskarna som växer på framsidan av hennes radhus i Sätra.

Sedan hennes man Sture gick bort för ett och halvt år sedan har hon bott själv kvar i huset som de haft ihop de senaste 38 åren. Hon får hjälp från sina barn och grannar att hålla efter huset.

– Jag har det så bra här. Jag kan gå ut i trädgården och ta vara på små stunder. Och det finns plats för övernattning när mina barn kommer på besök, säger hon.

Det som har gjort henne mest lycklig genom åren är just att få se sina fem barn växa upp.

– Min man brukade säga till mig att ”du har fått ett helt nöjesfält”, säger Gunhild Nihlén.

I dag är kontakten med barnen fortfarande något hon uppskattar.

– De ringer varje dag, säger hon. Vi har så roligt ihop när vi ses.

Gunhild brinner även för organisationen Lions som hjälper människor som har det svårt.

– Man kan säga att Lions träder in när socialen inte hjälper till, säger hon. Jag känner att man vill hjälpa till. Vi känner en stor gemenskap inom Lions.

Gunhilds man jobbade för Lantmäteriet och därför fick Gunhild med familj flytta många gånger under årens lopp.

– Jag har sett hela Sverige. Jag har trivts överallt eftersom att det på varje ställe finns så mycket trevliga människor, säger hon. Jag har fortfarande vänner i Härnösand och Östersund.

Gunhild berättar att hon har lätt att lära känna människor eftersom att hon är så pratig.

– Jag brukar säga: ”Jag vill ha kaffet varmt när jag börjar prata”, säger hon och skrattar. För sedan är det inte lätt att få mig att sluta.