När Tord Lundström i dag når den ålder då de flesta låter pensionera sig fortsätter han att jobba som fastighetsförvaltare.

– Eftersom jag gärna gör det och är överens med företaget så får det bli så ett tag till, säger Tord. Det här med åldersfixeringen tycker jag inte om.

Norrländske Lundström trivs med sitt arbete och med Gävle. Därför har han blivit stan trogen ända sedan han flyttade ner från Kiruna sommaren 1963, med undantag från några kortare utflykter till Detroit Red Wings och London Lions (1973/74) och till ett tränarjobb i Mörrum (1979/80).

– I Gävle har jag känt mig rotad ända sen jag kom hit. Här är man aldrig ensam, man vet var kompisarna håller hus och det tar tio minuter vartän man ska inom stan. Och gillar man idrott, som jag gör, så är det perfekt, säger Tord.

Att han i dag fyller 65 bryr han sig föga om, åtminstone finns det inga planer på något firande.

– Äh, fyller gör man ju varje år. Möjligen att familjen kanske hittar på något, ifall de tycker att jag är värd det, hehe. Förresten vill jag ogärna missa matchen mot Rögle då Brynäs kan ta ett steg till mot att säkra slutspelsplatsen. Tycker grabbarna har gjort en strålande säsong och det ska bli spännande att följa fortsättningen.

Tord Lundström har sedan länge nöjt sig med att vara åskådare efter sin fantastiska karriär som givit honom nio SM-guld (ensam i landet om det), 200 A-landskamper, sju VM-medaljer och utnämningen till tidernas bäste Brynäs-spelare. Till taket på Läkerol Arena hissades tröja nummer sex upp först av alla.

– Jag hade lyckan att komma till föreningen i rätt tid och vi tog guld redan under min första säsong 63-64, då jag spelade i en kedja med Håkan Wickberg och Kjell ”Pipis” Larsson. Särskilt Håkan hade stor betydelse för framgångarna, sedan även mina andra vanligaste kedjekompisar ”Prosten” Karlsson och Inge Hammarström.

Många underbara minnen bär han med sig från sin aktiva karriär i både Brynäs och landslaget, där han som 20-åring fick VM-debutera i Finland och blev på köpet bäste svenske målskytt i turneringen.

– Fick spela i A-kedjan direkt vid sidan av Nisse Nilsson och Sura-Pelle Pettersson. Det var stort.

Fast debuten i Tre Kronors tröja inträffade redan i november 1963 mot Norge i Sarpsborg. Sverige vann med 7–1 och Lundström spelade i en kedja med ”Lill-Strimma” Svedberg och Håkan Wickberg.

– ”Strimma” var tillsammans med Anatolij Firsov en av de största hockeylirarna i världen, säger Tord. En annan som kan bli lika stor är Niklas Bäckström, en sån talang har aldrig funnits tidigare i Sverige, sanna mina ord.

– Jag var över till USA tidigare i vinter och såg matchen Washington-New York Rangers, mest för att se hur Bäckström och Ovetjkin fungerade tillsammans. Vilken prick det blev! ”Bäckis” gjorde ett mål och svarade för fyra målpass och var helt fantastisk ihop med ryssen. Den resan blev ett minne för livet.

Som synes blir det mest hockey det handlar om när man samtalar med Tord Lundström. Han kommer aldrig att släppa intresset för sin favoritsport som han stått så nära, mestadels i framgång men även i motgång – som då han 1988 fick sparken som Brynäs-tränare, vilket föranledde hans gamle tränare Tommy Sandlin att riva sitt medlemskort.

– Så är det ju med det mesta, upp och ner. Jag tror till exempel att damlandslaget kommer att gå en ljus framtid till mötes. Just nu upplever de samma sak som vi i Tre Kronor gjorde på 1960- och 70-talet, då vi var en stark tvåa men hade hur långt som helst upp till Stora Björnen.

Därför fick Tord aldrig uppleva glädjen att vinna något VM-guld, men det är inget som bekymrar honom i dag.

När Lundström fyllde 60 för fem år sen hade han en högsta önskan, att Gävle skulle få en modern ishockeyhall. I dag står den där på Sätrahöjden och känner vi Kiruna-sonen rätt så skulle han nu så gärna önska att han någon gång framöver skulle få se sitt kära Brynäs vinna sitt första SM-guld i nya arenan.

Till sist finns det faktiskt någon på Facebook som kallar sig Birger Andersson, Ronnie Peterson, Tord Lundström & Jag...bara så ni har något att bifoga avdelningen onödigt vetande.