Yrsa Stenius vet hur det känns att stå i stormens öga. Det fick hon känna på efter hennes påstådda uttalande om Muhammedkarikatyrerna och efter hennes uttalande om skärpning av brottslagstiftningen så att bloggare ska kunna åtalas om de gjort sig skyldiga till förtal.

– Det är jobbigt med folk som med flit missförstår mig. Men att hamna i debattens skottlinje skrämmer mig inte. Ibland måste jag medge att jag har fel, det är ingen katastrof att upptäcka att någon annan har ett bättre argument. Livet blir enklare när man låter bli att förneka det uppenbara.

Rädslan nästlar sig in vid helt andra situationer och har sitt ursprung i uppväxten i Helsingfors i andra världskrigets skugga.

– Jag var ett för tidigt fött och otryggt barn, ständigt rädd att mamma och pappa skulle dö, eftersom många andra saknade sina pappor. Separationer får mig att reagera med ångest och ängslan. Varje dag upplever jag rädslan för att mina kära eller mina taxar ska dö.

Det fanns dock glädjeämnen under uppväxten. Lilla stillsamma, reflekterande Yrsa vurmade för idrott. Tillsammans med sin bror sportade hon och fick utlopp för sin tävlingsinstinkt. Hon närde till och med en dröm om att bli olympisk guldmedaljör i simning.

– Tränaren ansåg att jag var ett visst löfte, men jag hade inte den mentala styrkan. Bröstsimstekniken jag lärde mig då har jag fortfarande nytta av.

Skrivandet var ett annat glädjeämne.

– Det var mitt bästa ämne i skolan och källa till lust och glädje för resten av livet. Genom att skriva har jag kunnat analysera mig själv och mitt liv. Det är så jag har lärt mig förstå det som jag eventuellt förstår. Skrivandet är en viktig del av min identitet, det är så jag får ro och ordning i tillvaron.

Sitt stora genombrott fick hon 34 år gammal. Aftonbladets dåvarande chefredaktör Gunnar Fredriksson värvade henne som kulturchef. Hon flyttade till Sverige och blev så småningom chefredaktör för tidningen.

Innan hon 2007 utsågs till PO skrev hon många uppmärksammade böcker och var fri skribent i 20 år. Även om hon stortrivs med frågor om pressetik ska hon, med ålderns rätt, inom kort bestämma sig för hur länge hon stannar i tjänsten.

– Jag hoppas kunna skriva en och annan bok innan huvudet tar slut. Jag har ingen lust att gå från PO direkt till graven.