GD GRATULERAR

– Vid valet 1998 sa jag att det skulle vara slut. Men vid senaste valet gick jag med på att de fick placera mig längst ner på listan, så nu är jag tillbaka igen som suppleant i fullmäktige, berättar hon.

– Men ska jag vara ärlig är nog uppdraget i fullmäktige det tråkigaste man kan ha.

Margareta Pedersen Ekström kommer från en släkt där det varit naturligt att engagera sig politiskt. Hennes morfar Nils Sigfrid Norling var socialdemokratisk riksdagsman och redaktör för Arbetarbladet. Själv engagerade hon sig i moderata samlingspartiet på 1970-talet.

– Diskussionen då handlade om att alla kvinnor skulle jobba, alla barn skulle vara på dagis. Jag ville att alla skulle få tänka själva, förklarar hon.

Från 1976 till 1998 var Margareta Pedersen Ekström mycket engagerad i kommunpolitiken i Gävle och satt bland annat i byggnadsnämnden och omvårdnadsnämnden.

I dag har hon fått se politiken från andra sidan, för i vintras drabbades hennes man Erik av en stroke när han var ute och högg julgranar.

– Jag är så besviken. Jag har ju själv suttit i omvårdnadsnämnden och jag trodde att äldreomsorgen skulle fungera, säger hon.

– Det står till exempel i varenda broschyr att man ska få rehabilitering om man behöver det, men Erik har inte fått ett uns rehabilitering. Om det är för att han är för gammal eller vad det är, säger hon.

Medan Margareta tillbringat hela sommaren i kolonistugan har Erik fått flytta till Bergmästargården.

– Jag vill inte klaga på personalen. Men man upptäcker saker som gör att man blir alldeles svettig. Erik ramlade till exempel ur sängen en morgon. Grinden var lös och man hade försökt sätta fast den med en bit papper, berättar hon.

Efter trettio år som moderat politiker har Margareta Pedersen Ekström kontakter. Hon vände sig direkt till omvårdnadsnämndens ordförande Vivi-Ann Sundqvist och nu har Erik en hel säng.

– Erik har ju tur, som har mig som tjatar. Men hur är det för alla dem som inte har någon anhörig som ligger på? säger hon.

Som tur är – uttrycket är hennes eget – har Margareta Pedersen Ekström annat för sig än att klaga på vården. Hon gick visserligen i pension från länsstyrelsen efter 32 år redan i våras, men almanackan är ändå fulltecknad. Hon är bland annat nämndeman och ordförande i nämndemannaföreningen, kyrkopolitiker i Staffans församling och ordförande i Järvstaängarnas koloniförening.

Nämndeman har hon varit i 20 år, först i tingsrätten, sedan hovrätten, och nu i länsrätten.

– Det är bra att se alla rätter, och ingen rätt är lätt, säger hon.

– När jag var ny som nämndeman sa Bo Frank, som var lagman då, att den dag jag inte hade målet med hem i huvudet efter en förhandling var det dags att sluta. Jag har fortfarande målen med mig hem.

I augusti var nämndemannaföreningen i Polen tillsammans. Auschwitz gjorde det starkaste intrycket.

– Tänk att det fortfarande finns människor som påstår att förintelsen aldrig har hänt. Jag tycker att det var så otroligt påtagligt när man såg lägret. Även om det är ett museum nu är ju allt kvar, säger hon.

I nämndemannaföreningen finns efter senaste valet även företrädare för Sverigedemokraterna. Men de var inte med på resan.

– De hade verkligen behövt vara med. Men de deltar nästan aldrig i det vi gör, säger hon.

Från början utbildade sig Margareta Pedersen Ekström till kock och på sextiotalet var hon kock till sjöss i flera år. Hon tycker fortfarande om att laga mat och brukar ställa till stora fester när hon fyller år. Men i år, när hon fyller 65, blir det ingen fest. Hon reser bort.

–  Jag tror att de som känner mig har förståelse för det, säger hon.