Då var det publikkontakt
Relaterat
8 655 hockeyfantaster kom in, omkring 500 måste vända om och gå hem igen.
Bosse Hessel ger instruktioner till Hansinge Lundh, och övriga brynäsare är från vänster Lars-Åke Sivertsson, Tigern Johansson, Hasse Sjöberg och Håkan Wickberg. Publiken hör också på.
Annat är det i dag. Om Niklas Czarnecki vill meddela sig med spelarna är det ingen större risk för att någon utomstående får veta vad det handlar om.
Det är match i Läkerol Arena i dag. Brynäs mot Djurgården, en klassiker.
Brynäs och Djurgården har mötts i högsta serien varenda vinter sedan 1960, med undantag för någon enstaka säsong då Djurgården hade åkt ur, och det är alltid derbystämning på gott och ont.
Men kom inte och säg att ingenting har förändrats under dessa dryga 50 år.
Publikintresset, till exempel, är inte alls detsamma som då.
Det har försämrats.
Då Brynäs mötte Djurgården den 14 november 1962 tvingades de tappra vaktmästarna stänga grindarna då 8 655 personer hade räknats in. Omkring 500 personer fick besvikna återvända hem och följa matchen via Gefle Dagblads telenyheter. Man ringde 12 95 10 eller 12 91 50 och om man hade turen att komma fram så rapporterade GD-sporten med jämna mellanrum förändringar i matchen och alla andra matcher den kvällen ungefär som Linus Norberg nu gör i sin matchblogg på GD.se.
Eller också cyklade man ner till bensinstationen i hörnet Ruddammsgatan-Hattmakargatan och ställde sig och tittade upp mot resultatskylten på balkongen utanför Arbetarbladets sportredaktion. Där hängde hjälpsamma redaktörer upp siffror som visade ställningen i kvällens matcher.
Det kunde vara flera hundra hockeyvänner – anhängare av såväl Brynäs som GGIK och Strömsbro – som stod och frös där tills matcherna var slut. Hockeykväll skulle det ha kunnat kallas.
Nå, de som kom in på matchen hade det ganska varmt och skönt trots att de stod utomhus. Speakern Sven Hellström var en mästare på att packa ihop publiken så att fler fick plats. ”In mot mitten ska ni, ta i nu. Åååå-hej, åååå-hej” sa Sven i högtalarna och alla flyttade sig ett par steg in mot mitten så att fler kunde få plats.
Den här gången blev publiksiffran alltså 8 655, vilket är 455 personer mer än som nuförtiden får plats i Läkerol Arena. Det är nästan otroligt – fyra läktarsektioner runt rinken, ingen av dem högre än kanske fyra meter, och där lyckades Sven Hellström packa in uppåt 9 000 människor.
Men det var ju trångt, förstås, vilket framgår av den svartvita bilden här ovan. Till och med spelarna fick lov att trängas med publiken för att alla skulle kunna se matchen. Och det Bosse Hessel i hatt och rock säger till Hansinge Lundh (6) kunde förstås alla som stod runt omkring höra.
Det är ju annorlunda i dag, som synes på färgbilden.
Matchen den gången 1962, den vann Brynäs med 5–3. Vi får väl se hur det går i dag.
Ulf Kriström

























