I dag spelar Brynäs mot Djurgården. Det gjorde Brynäs ofta redan i början av 60-talet, och en titt i de gamla tidningsläggen från den tiden visar att förutsättningarna sannerligen har förändrats om man jämför med hur det ser ut i dag.

Inför matchen Brynäs-Djurgården den 14 november 1962 konstaterade Larry Wiklund i Gefle Dagblad att:

1. Djurgården inte hade några invändningar mot att spola isen i andra periodpausen. Det var något man just hade börjat med i och med att några arenor hade skaffat moderna ismaskiner. Gävle hade ännu ingen sådan men väl en ombyggd gräsklippare, lastad med en tunna varmvatten och med en bit säckväv på släp.

Under i stort sett varje match blev det diskussion om hur man skulle förhålla sig till det här med spolningen, och Brynäs ville definitivt ha det för att lagets skridskosnabba forwards skulle få bästa möjliga förutsättningar.

Att spola efter första perioden var det över huvud taget inte tal om. Och om det snöade fanns det inte tid till spolning i någon paus, för då behövdes tiden till att kara bort snön.

2. Brynäs skulle försöka hålla tempot uppe genom att använda tre kedjor. Lars-Åke Sivertsson, Tigern Johansson och Hasse Sjöberg i en, Kjell Larsson, Håkan Wickberg och Hasse Eriksson i en andra – och så en tredje med Kjell Öberg, Virus Lindberg och Hansinge Lundh. Bakom dem alternerade tre backar framför Hasse Dahllöf i målet: Lasse Bylund, Lasse Hedenström och Tommy Öström.

3. Djurgården hade fyra av sina stjärnspelare borta. Sven Tumba, som då fortfarande hette Johansson, var skadad – och Tjalle Mildh, Leif Sköld och Leif Eriksson fick inte ledigt från...fotbollslandslaget!

Nåja, Tjalle skulle inte vara med i den landskamp som väntade, men han hade spelat fotboll hela hösten och hade inte hunnit träna ikapp.

Ja, så kunde det se ut i hockeyvärlden för 50 år sedan. Och matchen...ja, den vann Brynäs med 5–3.