Regnen driver på gnuerna som följer grönbetet som regnen skapar. Normalt har lejonen sina revir och jag vet var jag kan hitta de 24 olika flockarna som vi följer.

Men när gnuerna finns inom räckhåll kan lejonen plötsligt försvinna från sina revir. Detta sker just nu. Flera av våra lejonflockar har dragit iväg på långvandring för att frossa på gnuer eftersom det finns ganska få bytesdjur i deras revir.

Jag hade kört så långt österut att jag inte längre befann mig i Serengeti, utan i grannreservatet Ngorongoro. Uppe på en kulle fick jag äntligen in en avlägsen signal från en av de saknade flockarna.

Jag körde i den riktning som signalen var starkast. Men efter ett tag tappade jag signalen. Detta kan bero på flera orsaker. När jag kommer ner från kullen kan jag inte höra signalen lika långt, lejonet kan ha gått ner i en svacka eller jag kan ha misslyckats i att ta ut rätt riktning. Det finns ytterligare en möjligt orsak, en som oroar mig.

Jag fortsatte att köra i samma riktning i hopp om att få upp signalen igen. Men när jag kört tillräckligt långt utan att hitta den började jag oroa mig. Detta var Massajland. Jag såg massajer som vallade sina kor och får.

I början av 2010 gjorde en annan av våra lejonflockar en liknande vandring efter gnuerna. Det slutade med att två av dem blev rituellt dödade av massajerna. Ingela Jansson som jobbade här då hittade de flådda lejonen med hjälp av alla gamar som samlades runt dem.

Hon kunde sedan spåra de skyldiga massajerna eftersom de tagit med sig radiohalsbandet som trofé, utan att veta att de lätt kunde hittas med det i handen. Men nu vet de, därför oroade jag mig för att massajerna hade dödat de ­lejon jag just sökte och sedan förstört halsbandet.

Jag började köra i riktning mot ett berg som jag sedan klättrade upp på. Här finns inga vargar så jag kunde gå upp för berget utan att oroa mig för dem.

Från toppen skannade jag av landskapet med min radioantenn. Till slut fick jag in en signal. Det verkade som jag trots allt kört lite i fel riktning. Väl nere igen körde jag i den nya riktningen. När jag kom runt berget fick jag upp signalen i bilen igen. Men jag kunde inte sluta oroa mig.

Det fanns många massajer i området och kanske hade de dödat lejonen men inte förstört halsbandet ännu. När jag kom närmare signalen började jag oroa mig mer. Signalen kom från en dunge med ett vattenhål där massajerna satt upp stolpar med trasiga tygbitar runt.

Jag befarade nästan att hitta ett dött lejon därinne eller ett tomt halsband. Men där, under ett träd, stack det upp två runda öron. Hon levde och befann sig drygt sju mil hemifrån! Först tittade lejonet lite skärrat på mig när jag körde fram men sedan såg hon att det var jag och lugnade ner sig.

Jag fick nästan känslan av att hon själv visste att hon var i ett farligt område och kanske hade hon redan sett massajer på nära håll.

Jag kunde inte se hennes två små ungar, kanske hade hon för­lorat dem. Men det är även möjligt att de gömde sig i det täta buskar som fanns i närheten. Jag får återkomma med nyheter om dem senare.

Sedan ungefär ett år håller vi på att starta ett projekt kallat Lion Guardian. Det går ut på att jobba med massajerna och få dem att vakta lejonen i stället för att döda dem. Det finns ett par anledningar till att massajer dödar lejon. Den ena är för att skydda sin boskap.

Den andra är av rituell natur och en man som dödat ett lejon får hög status bland massajerna och får lättare att hitta kvinnor att gifta sig med.

Vårt projekt går ut på att välja ut enstaka massajer, med fördel sådana som redan dödat lejon, och lära dem läsa, skriva och använda en GPS. Sedan får de en lejonflock som de ansvarar för, en egen flock att beskydda. De får även betalt för sitt arbete.

Ett liknande projekt finns redan i Kenya och är mycket framgångsrikt. Massajerna får nu status inom sin kultur eftersom de kan läsa, skriva och använda teknologi som en GPS. Dessutom har de ett jobb, så nu hoppas vi att det även ska fungera här i Tanzania.

Än så länge dödas våra lejon med spjut. Det kan låta farligt för massajerna men faktum är att lejonen har liten chans att överleva när massajerna väl har bestämt sig för att döda dem. I Kenya har massajerna lärt sig att förgifta åtlar vilket förstås är mycket värre då en åtel kan döda många lejon, hyenor sjakaler, gamar och andra djur som kan tänkas äta på åteln.

Daniel Rosengren

www.scutisorrex.se