Fler och fler arrangörer lockar med både hel- och halvdagsturer samt weekendpaket med ridutflykter i gnistrande vinterlandskap – från Skåne upp till Norrbotten. Och i de flesta fall krävs ingen större ridvana för att delta –- det viktiga är att lusten och viljan att upptäcka finns.

Eftermiddag i midvinterland. Nysnön har bäddat in landskapet i ett vitt och fluffigt täcke, där gammelgranarna hukar under all snö som fallit de senaste dygnen. Solen har knappt orkat upp ovan horisonten och himlen är neonaktigt röd.

Vi dundrar fram i full galopp på den frusna myren så att nysnön yr kring oss. Som en slags offpiståkning med sadeln som balanspunkt.

Det känns ovant med det lätta greppet kring tyglarna, att hålla dem rätt så löst med ena handen och ändå ha kontroll. Bara genom att flytta kroppstyngden får jag hästen att gå åt det håll jag vill.

Hästarna känner att ”campen” är nära, timmerhusen som ska bli basläger för några dagar under vårt ridäventyr i gammelskogen norr om Älvsbyn i Norrbotten.

Vi är en god blandning av både ovana och mer vana ryttare som tillsammans med guiden Rikard Öman utmanar januarikylan under en långhelg. Nu har det snart gått fem timmar sedan vi lämnade den lilla byn Stockfors för den till en början makliga ridturen i skogslandet. Där fick vi noggranna instruktioner i hur man klär sig för att klara av vinterkylan. Lager på lager och rejäla skor. Vi var några som fick låna kamiker – rejäla kängor som enligt Rikard ska klara minus 40 grader. Själv har han vargskinnspäls, vadmalsbyxor och vargskinnsmössa som yttersta lager.

Rikard hade också i förväg sett ut en häst till var och en – allt efter karaktär och lynne. Dagens ridtur har varit tuff och utmanande för både häst och ryttare, med djup snö och närmare 20-gradig kyla. Rimfrost i både skägg, hår och ögonbryn. Men nu väntar mat och välbehövlig vila.

Det mesta av det vi behöver bär våra hästar. Kläder, mat och dryck – allt är noga packat och surrat i och kring den breda västernsadeln.

Bränntjärn skymtar, där Udda Äventyrs jakt- och fiskecamp ligger. Ett område med böljande ”skogsfjäll” och fiskrika tjärnar.

Ett par timmar senare, när hästarna fått mat och vatten, sitter hela gänget framför braskaminen i ”storstugan”, tinar småfrusna fötter, smuttar på Jim Beam och mumsar på gorpa. Gorpa är samiska och ett annat namn för malet rökt renkött i nät, vars tjocka skivor fått puttra i rejält med smör. En udda aptitretare medan vi väntar på att den vedeldade bastun ska få rätt temperatur.

Det är en samling behagligt trötta ryttare som nu summerar dagen, med breda leenden och många känslor.

Cenneth Sparby/Respress

redaktionen@respress.se