Jag skulle så väldigt gärna vilja gilla Mitsubishi i-Miev. El – det känns politiskt korrekt och tanken är god i teorin. Men i praktiken blir det något helt annat. Jag testar i-Miev i oktober – den varmaste oktober på länge – men ändå får jag den där råa höstkänslan när jag sätter mig i bilen. Lite rumpvärme och varmluft skadar inte för att få bort kylan. Men se, så fort jag ens tänker tanken på luftkonditionering sjunker bilens räckvidd otäckt mycket.
I teorin har i-Miev en räckvidd på 150 kilometer. Trots fulladdat batteri står det 107 på min mätare. När jag sedan drar igång värmen dyker räckvidden ner till 57 kilometer. Jag har inte ens lagt i växeln. Men, som sagt, jag vill så gärna gilla elbilen och tänker att "nu ska jag vara positiv" (om än hela tiden en aning frusen och rädd för att inte ta mig hem). Jag lägger i växeln och susar i väg.

Bilen är lättkörd och gör som jag vill, kraften kommer direkt vid gas. "Det är som att köra vilken småbil som helst", tänker jag först. Men sedan slår det mig – det är det inte alls. I alla fall inte en småbil år 2011. Möjligen en för tio år sedan. I dag är småbilar som stora bilar – fullutrustade, med hög kvalitetskänsla, tysta, säkra och rymliga. I-Miev är plastig. Burkig. Skakig. Och inte speciellt trivsam. Och den är inte speciellt tyst heller, trots att den inte har någon brummande motor. Allt annat hörs i stället – hjulen, vindbruset, trafiken.

Att ha radion på drar så klart också ner räckvidden. Även den minner om en svunnen tid. Minns ni att radion förr brukade ha urkopplingsbar front för att göra den mindre stöldbegärlig? I-Miev har en sådan. Förvisso kommer nu en uppdaterad version med inbyggd cd/radio, men plasten känns fortfarande gammal. De tre rattarna som jag knappt vågar röra är i äkta plast.
Sätena för bilens fyra platser är platta och oformade. Enkla. Växelspaken känns också gammal. Egentligen är det bara själva elen som känns modern. Ny teknik i gammal bil.

Värst är att säkerheten också är gammal. Vi siktar alltid på högsta betyg, fem stjärnor, i Euro NCAP:s krocktest och i dag finns det småbilar med högsta betyg, utrustade med krockkuddar för alla passagerare, inklusive knäkrockkudde för föraren, något som många stora bilar inte ens har. I-Miev fick fyra stjärnor i krocktestet. Att ursäkta sämre säkerhet med ny teknik är inte godkänt. Visst, det är spännande med framtidstänk, men aldrig på bekostnad av säkerhet, som i dag är en självklarhet när vi köper bil – oavsett storlek. Volkswagen Up är beviset på att man kan tillverka en småbil som är säker, den har dessutom nödbromssystem som standard.

Helena Lundberg/TT Spektra
helena.lundberg@ttspektra.se