Full fart på vinterfisket
På Storsjön är isen nu omkring 25 centimeter tjock, och består av hård kärnis. Det kunde jag konstatera vid mitt besök på sjön i förra veckan.
Relaterat
Ismetespöna på plats. Rullen är frikopplad, så att gäddan kan dra ut lina utan att känna motstånd.Fotograf: Bernt Moberg
Lars Ljunggren med sin största för dagen. Drygt sex kilo.
Som fisketuren jag skrev om på förra fiskesidan så var jag även denna gång ute tillsamman med Lars Ljunggren. Lars arbetar deltid som fiskevårdare åt Storsjöns fiskevårdsområdesförening. Vi fick en underbar dag ute på Storsjön. Två grader kallt, soligt och helt vindstilla.
Som vanligt när det handlar om vinterfiske så ismetade Lars. Och i nästan lika vanlig ordning pimpelfiskade jag.
Lars skyndade sig ut med de fem ismetespöna. Betet bestod av mört. Målarten var i första hand gädda. Men chansen att få även en eller annan gös finns alltid med i bilden när det handlar om Storsjön.
Samtidigt började jag mitt sökande efter sjöns abborrar.
– Antalet sålda fiskekort för Storsjön slog rekord 2011, berättade Lars.
Storsjöns gösfiske är välkänt i hela riket. Mycket glädjande har gösbeståndet stärkts de senaste åren.
Fiskevårdsområdesföreningen märker även ett ökande intresse för Storsjöns gäddor.
– Nu är det upp till oss att förvalta bestånden så vi kan glädjas åt dem även i framtiden, fortsätter Lars Ljunggren.
Fiskevården i ett fiskrikt och välmående vatten går i första hand ut på att gynna den fisk som finns. Att plantera ut ytterligare fisk är inte aktuellt. Det skulle inte öka beståndet.
För gösen i Storsjön är en åtgärd att fortsätta med fiskeförbud, från islossningen till och med juni, inom några av de kända lekområdena. Dessutom kommer ytterligare fisketillsynsmän att utbildas nu under vintern. Reglerna för fisket, och att de efterlevs, är en viktig del av fiskevården.
Efter att vi pratat fiskevård och fiskeförvaltning en god stund flög vippan upp på ett av Lars spön.
Vi smög oss skyndsamt fram mot hålet. Det är alltid lika spännande. Du kan aldrig veta om det är ett falsklarm eller om det är en storgädda som tagit mörten, eller kanske en gös.
Blicken fokuseras på rullen. Dras det ut lina? Om så sker är det tveklöst ett riktigt hugg. Om inte så kan det ändå vara ett riktigt hugg, men att fisken står stilla och kanske håller på att svälja betet.
I detta fall var det ingen tvekan. Det var god fart på linan när vi kom fram till hålet.
Det är bara att vänta. En gädda stannar alltid efter en stund för att vända byten, innan det kan sväljas. Mothugget får inte komma för tidigt. Lars väntade ungefär tio sekunder från det att gäddan stannat.
Krokningen blev perfekt. Gäddan visade sig ganska omgående i hålet. Den såg då ut att vara riktigt stor. Efter två rusningar kunde Lars ta upp gäddan på isen. Då sa vi unisont att den inte var så stor som vi först trodde. Drygt sex kilo stannade vågen på.
Lars placerade betesmörtarna på olika djup. Denna gädda tog en mört som hängde bara en meter under isen. Djupet på platsen var nästan sex meter.
En gädda till blev det för Lars denna gång. Den var dock betydligt mindre. Omkring ett kilo.
Mitt pimpelfiske hade vid det laget inte resulterat ens i en lite stöt på pirken.
För att öka chansen till hugg tog jag mig in mot stranden. Stannade till och gjorde ett hål ungefär tjugo meter från vasskanten. Ingen fisk där heller. Först när jag kom bara någon meter från vassen började jag få fisk. Till slut var det riktigt bra fart på abborrarna. I flera av hålen fick jag 5-6 stycken. Problemet var att alla var riktigt små. Så det blev ingen matabborre med hem denna gång.
Projektet ”Låt vildlaxen vandra hem” var under förra veckan åter i Bryssel för att träffa representanter för EU-parlamentet och kommissionen. Syftet var att försöka påverka den nya förvaltningsplanen för östersjölax. ”Låt vildlaxen vandra hem” är ett samarbete mellan Sportfiskarna och kommunförbundet i Norrbotten. Bland annat informerades om de senaste årens extremt svaga återvandringar av lax till hemälvarna med kraftigt negativ påverkan för sportfisketurismen längs älvarna.
– Det är av största vikt att EU förstår hur viktig laxen är. Vi poängterade att sportfiskare och lokalbefolkning runt älvarna kräver mycket större inflytande i förvaltningsfrågan, berättar Glenn Douglas från Sportfiskarna och projektansvarig.
En viktig punkt på programmet var att närmare informera om svenska Havs- och Vattenmyndighetens beslut om förbud för blandbeståndsfiske efter lax i Östersjön med drivlinor.
– Vi vill naturligtvis att EU ser Sveriges beslut om fiskestopp som ett föredöme och själva börja stänga ner övriga länders havsfiske efter lax i Östersjön, sa Glenn Douglas.
På den mer lokala laxfronten så har det varit ett möte i Älvkarleby. Denna gång handlade det om vilka ekonomiska konsekvenser som uppstår om kompensationsutsättningarna av lax upphör. Att upphöra med utsättningarna är en del av den nya förvaltningsplanen för lax. EU-kommissionen hävdar att utsättning av odlad lax innebär en genetisk risk för den vilda laxen. Det är struntprat, anser andra.
Vad är det som gäller? Finns det en risk med utsättningarna, eller inte? Och vad som ska göras i stället för att sätta ut lax framgår inte av EU-kommissionens förslag. Så det går egentligen inte att ta ställning till förslaget. Trots alla oklarheterna rullar frågan vidare. Vi som försöker se på saken med öppna sinnen, och ännu inte är så tvärsäkra på hur det ligger till, får försöka hänga med i svängarna så gott det går.
Företaget Enveco Miljöekonomi har i uppdrag av Havs- och vattenmyndigheten att utreda de ekonomiska konsekvenserna, och var värd för mötet. Älvkarleby kommun, länsstyrelsen, sportfisket, NEDA, yrkesfisket, naturvården, fiskevattenägarna, yrkesfisket och Vattenfall var på plats.
Vi återkom under kvällen till värdet av laxfisket i älven för hela Älvkarleby. Alla är överens om detta. Men jag sticker gärna ut hakan, och påstår att värdet på laxfisket för bygden skulle kunna vara många gånger större än vad det är idag.
De senaste tio åren har snittfångsten av lax i älven legat runt 400 stycken per år. Det motsvarar inte ens två promille av de runt 225 000 utvandringsfärdiga laxungar som sätts ut i Dalälven varje år. Tänk om vi bara kan komma upp till åtminstone en procents återfångst i älven. Då är vi plötsligt uppe i över två tusen fångade laxar, och skulle innebära ett rejält ökat klirr i kassan för Älvkarleby. Det är i alla fall min vision.
BERNT MOBERG
Skriver om fiske i GD
















































