Frugan är uppvuxen i Kiruna. Hon reagerade direkt när jag berättade att jag skulle pimpla röding.

– Va, röding?! Finns det röding här?

Lena har nu varit Gävlebo i drygt tjugo år. Första vintern tog jag med henne på en pimpeltur till Lundbosjön, vid Smörnäs. Det blev första och troligtvis sista gången Lena tar sig ut på en is här i trakterna. Att sitta och titta ner i ett hål med mörkt vatten och vänta på att bara känna hugget var inget för henne. Själv tycker jag det är jättespännande. Men hon, som var van att ligga på en renfäll och titta ner i kristallklart vatten när rödingstimmen kommer fram mot blänket, tyckte det var helt värdelöst.

Ljustjärn förvaltas av Jädraås fiske­vårdsförening. Föreningen har ytterligare fem tjärnar i vilka fisk regelbundet planteras ut. Därtill flera så kallade naturvatten, med enbart de naturligt förekommande arterna. Främst abborre och gädda. Mer information om vilka tjärnar och var de ligger hittar du på föreningens hemsida, www.jfvf.se.

Det var Micke som föreslog Ljustjärn. Han har varit där flera gånger tidigare, och vet att fisket­ brukar vara bra. Micke riktade in sig på röding. Det går i princip att välja vad du vill fånga. Vill du ha röding så är det mitt ute på tjärnen du ska hålla till. Där är det mestadels fem-sex meter djupt. Med ett klassiskt rödingblänke och några maggotar på kroken har du chans på rödingarna.

– Vill du däremot ha öring så ska du fiska riktigt nära land. Det är en mycket tydlig skillnad på var de båda arterna håller till i sjön, berättade Micke.

Eftersom Micke provade på rödingarna, så valde jag att fiska nära land för att se om öringarna var på hugget. Sammanfattningsvis kan vi säga att ­fisket var trögt denna dag. Micke fångade tre små rödingar och ett par abborrar. För mig blev det en abborre.

Två dagar senare var en annan kompis till Ljustjärn, i ett sällskap om fem personer. Fångs­ten för hela det gänget blev två abborrar. Fisket i Ljustjärn är med andra ord som fisket kan vara överallt. Det är trögt ibland.

Så vitt jag vet finns det inte något naturligt bestånd av röding i Gästrikland. Eller har jag fel?

I länsstyrelsens fiskeguide ”Fiska i Gävleborg” finns ett tio­tal tjärnar med ett R, som visar att det finns röding i vattnet. Jag antar att det i samtliga fall handlar om röding som odlats upp och planterats ut som fångstfärdig fisk.

I våra grannlandskap, Dalarna och Hälsingland, däremot finns många vatten med vild röding. Ett exempel är Häsbosjön, som ligger på gränsen mellan Bollnäs kommun och Ovanåker kommun. Jag har hört mycket gott om Häsbosjön. Det ska ske en naturlig reproduktion av röding i sjön. Dessutom planteras fångstfärdig röding ut.

På trettondagen besökte jag tillsammans med Lars Ljunggren en av de riktigt små sjöarna inom Hille fiskevårdsområde. Lars arbetar åt Sportfiskarna som projektledare för deras pågående rovfiskprojekt i små kustmynnande vattendrag. Dessutom arbetar han åt Storsjöns fiskevårdsområde.

Vi hade båda varit vid denna sjö tidigare, och bestämt oss för att prova fisket där någon gång. Nu klaffade allt perfekt. Isen hade på trettondagen hunnit bli tillräckligt säker. Den var nästan två decimeter tjock. Barmarken i skogen gjorde också sitt till att vi passade på att ta oss dit nu, för det är en bit att gå från vägen till sjön.

Att fiska i vatten med enbart vild fisk ger en dimension åt fisket som jag värdesätter väldigt mycket. Jag tror det beror på att jag så gärna vill se att vattnen lever, och att jag har vetskapen om att det jag lyckas fånga är en del av ett ekosystem. Får jag ingen fisk så kan det bero på att jag inte är en tillräckligt skicklig fiskare.

Det kan också bero på att det av naturliga skäl inte finns så mycket fisk av det slag jag är ute efter. Eller så är fisken helt enkelt inte på hugget när jag är där. Jag behöver aldrig bekymra mig om att fiskelyckan kommer att bero på om fiskbilen varit där och fyllt på med fisk eller inte. Så ser jag på det.

Lars riktade in sig på gädda denna gång. Det brukar han göra. I en liten skogssjö i Gästrikland finns det inte många fiskarter, men abborre och gädda kan du räkna med att finna i de allra flesta.

Det är spännande att prova ett helt nytt vatten. I just denna sjö visade det sig finnas skapligt med abborre. Femton stycken blev det till slut. Tre av dem var så pass i storlek att de fick följa med hem.

Vanlig vertikalpirk med lyskrok och maggot fiskade jag med. Ibland går det riktigt bra även utan maggot på lyskroken. Det är svårt att veta hur stor betydelse maggoten har. Denna gång hade jag en ganska lång stund en maggot som var rejält tilltygad på kroken. Det var bara som en slamsa kvar. Då högg heller inte några abborrar. När jag bytte till en ny maggot fick jag omedelbart nästa abborre. Var det en slump, eller berodde det på maggoten? Det får nog bli så att jag i alla fall tar med en burk maggott i fortsättningen, för säkerhets skull.

Abborrfisket var helt klart bättre än gäddfisket på denna sjö. Lars fick upp en gädda på halvannat kilo ungefär, tappade ett större exemplar och hade en tredje gädda som var fram och tog mörten utan att fastna på kroken.

Vi fiskade i ungefär tre timmar. Av de tre gäddorna högg två inom loppet av lika många minuter. Hur kan det komma sig? Gäddan sägs ha hugg­perioder. På trettondagen hade de i så fall en mycket kort och intensiv sådan. Det är sånt som huggperioder man sitter där ute på isen och funderar över. Några säkra svar får man i regel inte, men det är intressant att spekulera och diskutera runt frågorna.

Titta på kartan. Det finns många små okända naturvatten du kan utforska. Bara inom det område du får fiska om du köper ett ­fiskekort för Hille fiskevårdsområde finns det minst tjugo olika små sjöar, förutom de mer kända Hillesjön och Mårdängsjön.

BERNT MOBERG

Skriver om fiske i GD