De föll direkt för rummen med fina golv och högt till tak. Anna och Erik satte sig i varsitt djupt fönster och ”kände in” sitt första gemensamma blivande hem på bästa Ernst-manér. De njöt av stuckaturer och tunga dörrar med originaldetaljer i äkta nationalromantisk stil. Men också av utsikten över Lillån med lummiga träd och folk i rörelse precis utanför.

– Vi tyckte det var fint här direkt, säger Anna. En ovanligt fin lägenhet för att vara hyresrätt.

– Man blir glad varje gång man kommer hem, säger Erik. Ända från trottoaren och hela vägen upp genom trapphuset är det fint.

– Det finns mycket glädje i väggarna också, berättar Anna. Det känner man tydligt. I Eriks förra lägenhet var det mörkt och dystert, men här är det helt annorlunda. Det måste ha varit många glada människor här.

Det är en känsla som håller sig kvar. Det lyser om Erik och Anna, de nuddar vid varandra och skrattar mycket ihop. Det är nästan så att man som besökare börjar känna sig fnittrig. Anna är uppväxt i Gävle men bodde ett halvår som au pair i Kalifornien. Erik kommer från Ljusdal och flyttade först till Göteborg, men trivs mycket bättre i Gävle. Av en tillfällighet råkade de hamna bredvid varandra i baren på Heartbreak. Det var i slutet av januari för snart två år sedan. Erik skålade med Anna och först var hon måttligt intresserad. Men Erik gav sig inte, han började prata om sitt jobb och då hade Anna åsikter.

– Jag sa något flashigt om kameror som han blev imponerad av och då tyckte han att jag borde söka jobb hos honom. Vi fortsatte att prata och efter ett tag märkte jag att han var vettig.

Anna fick både jobb och pojkvän på samma gång. Men hur löd den magiska repliken som hon hade fällt?

– Hon sa nåt i stil med att ”mega­pixlarna spelar ingen roll, det är optiken som är viktig”, minns Erik med ett leende.

Förutom fotografi är Anna intresserad av sjukvård och hälsa och i vinter tar hon examen som sjuksköterska. Erik gick mediaprogrammet på gymnasiet och jobbar med kameror hela dagarna. Mest som försäljare, men ett fotouppdrag har han haft.

– Jag känner en kille på LjusdalsPosten och när en fotbollsspelare från Hille skulle börja spela i Ljusdal fotograferade jag honom till tidningen.

De flyttade ihop förra sommaren och har stortrivts sedan dess. Grundmöbleringen är färdig men de får nya idéer hela tiden och fyller långsamt på. Golvet i vardagsrummet av vitmålade plankor ger en känsla av att sväva bland molnen och den stora grå soffan som en ankrad farkost mitt i det stora rummet med fria ytor runt om. Kuddar och ljusstakar i cerise blir glada accenter som lyser upp. Erik funderar på en liten kontorshörna med utsikt bakom soffan vid fönstret. I motsatta hörnan står en rejäl läsfåtölj med en fin uggla på kudden. Anna gillar ugglor, men tycker att de är svåra att hitta på inredningsdetaljer. Från början var idén att Anna skulle sitta i den sköna fåtöljen och plugga, men så har det inte blivit. Den fungerar mer som en myshörna, när det gäller studierna sitter hon hellre vid ett bord. På väggen hänger två tavlor med fjärilar och på golvet står en svagdrickaback i trä, gammeldags inredningsprylar från en affär i Ljusdal. ”Kronan på verket” i vardagsrummet väntar de fortfarande på. De önskar sig ett älghorn på väggen och hoppas att Eriks pappa som är jägare ska kunna hjälpa till med det.

Båda flyttade hemifrån tidigt, ­Anna när hon bara var 17 år.

– Jag kände mig vuxen tidigt och har alltid tyckt om att dona själv, men det svåraste var att komma på idéer till mat. I början blev det mest färdiga pastasåser. Men jag var ganska bortskämd och åkte ofta hem till mamma och åt, erkänner hon.

– Jag har alltid tyckt om att laga mat, men det är inte lika kul när man är ensam, säger Erik. Jag hade en period med färdiga frysrätter till middag, och det är inte gott!

– Det är en extrem skillnad nu jämfört med förr, fortsätter Anna. Vi lagar jättemycket mat och tycker att det är kul.

Häromdagen gjorde Erik bakpotatis med en god röra till, av crème fraiche, skinka, sambal oelek och riven ost. Ett recept som han fått av sin mamma, hon brukar göra röran till krustader och han har kommit på att den är lika god till bakad potatis.

Vad tycker ni är viktigast i ett hem?

– Att det känns som ett hem, säger Anna. Att det är trivsamt och mysigt, gärna med mycket ljus. Och så ska det lukta rent och fräscht, det tycker jag är viktigt.

– Man mår mycket bättre om det är ordning och reda, håller Erik med. Det är så bra för där är vi lika.

Tapeten i köket har ett beigeblommigt mönster med detaljer i glänsande silver. Plåtlampan i metallic matchar tapeten perfekt. Laminatgolvet i mörkbruna toner var nylagt när de flyttade in och båda tycker att det livar upp det gamla. I sovrummet hänger en tavla som fotografen Christofer Hjalmarsson har gjort. Han är kompis med Erik och målade den som en present. I fönstret ligger en sten som också är konstnärligt utsmyckat med ett hjärta och ett datum. Den har Anna målat som ett alldeles speciellt minne från när de blev ihop. Kanske blir det fler minnesstenar snart. I augusti förlovade de sig på Eriks föräldrars släktgård i Huskölen i Härjedalen. Och nu ser de fram emot nästa äventyr som ska ske framåt våren. De vill gärna bo kvar i stan ett bra tag till, men det kommer att bli lite mera trångt. Anledningen har varit en hemlis fram till nu.

– Vi ska få en bebis i maj, avslöjar de och nuddar vid varandra igen. Ganska precis nio månader efter vår förlovning!