Det var Berit som fick idén. NO-teknikläraren Berit Lindberg på Stigslundsskolan ville göra ett projekt med eleverna inom teknikämnet. Då kom hon att tänka på när hon fick bygga miniatyrhus på högskolan.

– Varför inte prova att bygga i full skala? tänkte jag och frågade snickaren Sven-Erik Lindberg som jag känner om han ville hjälpa till. Han är 82 år och pensionerad sedan många år, men vid full vigör och hängde på direkt.

Reaktionerna från eleverna var inte mindre positiva. Att få skapa på riktigt lät som en dröm. Inte bara för dem som brukar tycka att teoretiska lektioner är för långa. Några har dessutom tänkt bli snickare.

– Tjejerna har jobbat precis lika hårt som killarna. Det har jag varit noga med, säger Berit. Ibland har jag låtit tjejerna och killarna ta varsin sida av stugan. Det har funkat jättebra.

Och nu står stugorna där på riktigt i Stigslundsskolans tekniksal. Den ena i obehandlat trä och utan tak och den andra nästan färdig med rödmålad fasad, svart papp på taket och en välkomnande förstukvist. Det är full aktivitet när vi kommer och hälsar på, det bullrar och slamrar oavbrutet. Ungefär halva klass 9B spikar och skruvar den här lektionen och på eftermiddagen kommer den andra halvan. Alla Berits elever deltar i projektet och det är många moment att gå igenom.

– För att få godkänt i teknik måste man vara delaktig i alla momenten och prova alla verktyg, berättar hon. Det har varit fantastiskt att se hur eleverna har växt av det här och hur de som var lite skoltrötta i början har blivit seriöst engagerade.

Sabina Lind står och inspekterar bygget med gula byggkåpor över öronen. Hon tycker mycket om idén att få bygga på riktigt.

– Det är roligt att göra något annorlunda i skolan och lära sig hur det går till när man bygger. Även om man inte ska jobba som snickare sen kommer man kanske någon gång i livet att skapa ett eget hus. Man lär sig så bra av att det är roligt också.

Hon berättar om blomlådorna som ska hänga utanför stugan och hoppas att de hinner tillverka dem själva. Roligast har varit att spika.

– Man måste spika väldigt mycket och i början fick jag träningsvärk i armarna, ler Sabina. Men det har gått över nu.

Ritningen till lekstugan har ­eleverna tagit fram tillsammans. De började med att skissa fram ­egna förslag som Sven-Erik har hjälpt dem att överföra till en professionell ritning. De funderade mycket på måtten och insåg att det är många beslut att ta. De bestämde att vuxna ska kunna komma in, om barnen vill ha hjälp till exempel, men att de inte behöver kunna stå rakt. Louise Ekman, Sofia Wikman och Anton Ringqvist står vid blyertsskisserna. De berättar att verandan med fasta sittbänkar kändes viktig, så att de blivande stug­ägarna kan sitta utanför och fika. Helst hade de velat bygga små möbler också, men har insett att de nog inte kommer att hinna det. Att bygga hus tar längre tid än man tror.

– Det har varit jätteroligt, säger Lousie. Lite svårt var det att pricka spiken i början kanske, men man lär sig fort.

Max Sivertsson som har en konstnärlig ådra fick uppdraget att formge en stugutsmyckning med snickarglädje. Han har skissat fram ett slingrigt mönster ungefär som en blomma med en knopp under som han ska såga ut i trä.

– Jag bara ritade och då blev det så här, säger han och låter blygsam. Jag tror den ska bli vit.

Lilly Westberg, Julia Schneider och Emelie Byman spikar takpapp så det ryker på stugans högra sida.

– Det är jättekul att göra något nytt, säger Lilly. Inte bara sitta i bänken och lyssna på vad läraren säger. Jag trodde inte att jag var så bra på att bygga som jag är och blev nästan sugen på att byta till byggprogrammet. Men bara nästan, jag tänker fortfarande gå på Speed med ridning.

– Skruva är svårast, säger Julia och ler stort. I början var det jättesvårt att komma rakt med skruven men nu kan jag det. För det mesta i alla fall.

– Och spika papp var lättast, fortsätter Lilly. Eftersom spikarna är så korta. Men det roligaste har faktiskt varit att göra något tillsammans. Vi har haft så himla roligt med det här.

Snickaren Sven-Erik har fullt upp hela tiden. Även om han är van att snickra är han långt ifrån van att vara i skolan.

– Jaa du, säger han och skrattar. Jag har nog inte varit i skolan sedan på 40-talet och det är lite annorlunda i dag kan jag säga. Eleverna är mycket livligare nu för tiden. Men annars är det okej.

Även plankorna reagerar på att hamna i en modern skolmiljö.

– Virket blir väldigt torrt när det ligger i ett klassrum och då blir det hårt och ännu svårare att spika i, förklarar Sven-Erik. Men det går mycket bättre nu när vi har hållit på ett tag. De lär sig hela tiden, ungdomarna.

Oskar Marklund står dubbelvikt över verandan för att komma åt i hörnet på insidan. Han fyller i färg på några ställen där det fattas. Han gillar också att varva studierna med praktiskt arbete och har tänkt sig byggprogrammet till hösten.

Snart är lekstugan färdig och kunderna står redan i kö. En privatperson har tingat att få köpa den ena. Även om de har blivit sponsrade av en färgbutik i Sandviken har det blivit en del materialutgifter. Men Berit tror att det ska kunna bli en slant över, som de kan göra något roligt för.

– De har önskat sig ett bidrag till en skolavslutningslunch eller något liknande, säger Berit. Och det är de värda efter det här.