Den var efterlängtad när den kom. Många såg fram emot att få en designutbildning i Gävle. Perfekt placerad bara ett stenkast från högskolan i den arkitektoniskt spännande byggnad där skogsmuseet Silvanum tidigare låg.

Men i år är det plötsligt ingen intagning och många har ställt sig frågan. Är programmet på väg att läggas ner? Bara drygt tio år efter starten, när det precis börjar bli etablerat och känt i övriga landet.

– Absolut inte, säger Annika Viding utan minsta tvekan. Vi planerar för nya intagningar 2013. Men, det kommer att bli en del förändringar och det håller vi på och jobbar med nu. Inriktningen ska till exempel bli tydligare och byta namn. Många tror att vi är en möbelsnickarutbildning och det stämmer inte. Dessutom ska vi byta lokaler. Tyvärr kommer vi att lämna den här fina byggnaden med Konstcentrum och andra grannar som vi trivs så bra med. Men verkstaden räcker inte till. Vi vet inte var vi hamnar men vi hoppas på att få flytta in i den nya Lab-hallen på högskoleområdet, där finns det stora verkstäder.

Annika Viding är lärare och utbildningsansvarig på Design och träteknik på Högskolan i Gävle. Hon började som lärare 2003 och blev utbildningsansvarig för några år sedan när Janne Eriksson som startade utbildningen skulle sluta.

– Janne behövde någon som kunde grafisk formgivning och jag fick frågan. Jag hade sagt nej tidigare men nu kände jag mig mogen och tackade ja. Jag har alltid tyckt att lärar­yrket har varit lockande.

Sedan dess är hon kvar och har även ansvar för kurserna i formlära och undervisar själv i färglära. Spännande tycker hon, att ha varit med att utveckla programmet. Den trätekniska delen har blivit mindre och inriktningen på hållbar design och industridesign ska lyftas fram mer.

– Men det är ett svårt ord, säger hon, industridesign. Många vet inte riktigt vad det betyder. Utgångspunkten är ett problem som ska ­lösas och resultatet kan bli vilken produkt eller tjänst som helst. Skillnaden jämfört med annan design är att det alltid finns en beställare.

Även om trädelen minskas kommer skogsråvaran fortsätta att vara viktig. Det finns ett nytt, spännande material som man får genom att kombinera pappersmassefibrer med majsstärkelse. Det kallas durapulp och är helt nedbrytningsbart. Om man pressar det blir det hårt. Södra skogsägarna har rättigheten men det räcker inte att forskarna har tagit fram ett nytt material.

– Industrin tillverkar inget förrän det kommer en beställning och det är därför design är så viktig, förklarar Annika. En designer tar reda på vilka produkter ett material kan användas till.

En grupp arkitekter har redan gjort en lampa i durapulp som finns på marknaden. På Milanomässan blev det också stor uppståndelse kring en barnstol som formpressats i durapulp, ungefär som en äggkartong. Och det här med hållbar design är något som kommer mer och mer.

– Det är jätteroligt, säger Annika. Förra året var det en kille som tog fram ett återvinningsbart tält till festivaler. Nu har han ett samarbete med Peace&Lovefestivalen i Borlänge som vill erbjuda tältet till sina besökare. I dag är tält billiga och många lämnar dem bara på campingplatsen. Du förstår vilket sopberg det blir av alla kvarlämnade tält. Den återvinningsbara modellen klarar regn i sju dagar och förmultnar efteråt.

Annika är inte precis någon yvig person. Men när hon pratar om sina studenter och deras projekt lyser hon upp och ser både stolt och imponerad ut. Hon berättar om den ­fiffiga förpackningen till skogsplantor som en tjej tagit fram. Som gör att rötterna står stadigt, som också är förmultningsbar och bara att gräva ner när man planterar. Och de nya leksakerna som en annan tjej kommit på. Som uttrycker känslor och hjälper barn med särskilda behov att visa hur de mår genom leken.

– Visst är det intressant? Hon kom på att det inte fanns några ledsna leksaker och kontaktade särskolan och barnpsyk. Det fanns arga och glada, men inga som var ledsna och det är ju en viktig känsla!

Hon gillar att få andra kreativa och tycker processen är roligast. Att bolla idéer fram och tillbaka och försöka lösa problem. Men hon skapar också själv och när hon gick på Konstskolan ställde hon ut. Just nu tecknar och målar hon mest på hemmaplan, men någon gång i framtiden drömmer hon om en egen ateljé.

Intresset för formgivning och ­design har hon alltid haft och hon började sin karriär i möbelbranschen. Efter dekoratörprogrammet fick hon jobb på Ikea i Valbo. Gjorde skyltar och inredde rum och gick vidareutbildningar internt. När det första varuhuset i Kina skulle öppna var Annika med och drog igång. Ett par svängar jobbade hon i Italien och på flera orter i Sverige. Hon tog tjänstledig för att läsa på Konstskolan och gå kurser i grafisk formgivning. Genom kontakter fick hon tips om ett ledigt jobb som grafisk formgivare på före­taget Krokus och efter 13 år på Ikea bytte hon jobb. Det var då hon fick kontakt med Janne Eriksson på Högskolan.

– På Konstskolan pratade vi mycket om vad som är god smak. Det är en intressant fråga tycker jag. Vilka är det som bestämmer det? Vad hamnar i våra historieböcker och hur kan man säga att något är fint eller fult? Ju mer man lär sig desto mer intressant blir det?

Just nu ser hon fram emot nystarten. Programmet ska få en tydligare inriktning mot hållbarhet, både ekologisk och ekonomisk. De jobbar redan mot skogsindustrin och har kontakt med olika företag. Men det finns också mycket spännande planer på en ny anläggning i Stora Ensos fabrikslokaler i Norrsundet. En grupp forskare vill ha en anläggning där för att kunna testa små produktioner av nya produkter av skogsråvaran.

Om anläggningen blir verklighet kommer designprogrammet att vara involverat.

– Nu när läsplattan kommer också, vad ska vi då med papper till? säger hon och ser finurlig ut.

– Skogsindustrin bara ropar efter nya produkter att göra av skogsråvaran. Här har våra designstudenter mycket att tillföra.

Förra året var det en kille som tog fram ett återvinningsbart tält till festivaler. Nu har han ett samarbete med Peace & Love­festivalen i Borlänge som vill erbjuda tältet till sina besökare