Villa Tomtebos Skogssauna ligger på Norrlandet strax utanför Gävle. En plats med drag av japansk byggnadskultur. Men också av nordisk skogskoja.

– Eftersom Pekka är finne ville han ha en bastu också och sen körde jag bara på, säger Linda. Men det har tagit lång tid.

Hon är bra på det där Linda. Att komma på nya saker och se hur material, former och linjer kan bli en funktion. På tomten fanns ett skyttevärn och där tänkte hon att det skulle vara lätt att få bygglov. Pekka hade redan haft kontakt med snickaren Kaj Stefanius och därför blev det han som fick frågan. Skulle han mäkta med att bygga vad som helst?

– Javisst svarade jag, säger Kaj och sträcker lite på sig. Jag kan bygga Empire State Building om du vill. Bara jag får tillräckligt med tid.

I drygt fem år har han hållit på. Nu är den i princip klar och Kaj måste släppa taget om sitt skötebarn.

– Jo, det känns nästan som en skilsmässa, fortsätter han och skrattar. Men jag har lärt mig så otroligt mycket. Om jag någon gång bygger ett eget hus ska jag också ha lingon- och blåbärsris mot fasaden, för naturen är fantastisk. Ibland har jag varit tvungen att kliva i lingonriset när vi har byggt och då har det nästan gjort ont i hjärtat.

Vad har varit mest speciellt att bygga här, undrar jag?

– Allt är speciellt, säger Kaj och ser sig om.

– Titta bara på bänken här där vi står. Den ska fungera som en disk att servera på. Eftersom den står utomhus året runt måste man blanda in stål i konstruktionen. Men det syns inte. Stålet är format till jättestora z:n som är infrästa i träet för att ge stabilitet, tillsammans med långa stångstål som går rakt igenom hela bänken. Träet av gotländsk kärnfura är naturligt impregnerad av kåda.

Bänken svävar rakt ut över marken som en hylla. Kaj hoppar upp för att demonstrera styrkan. Han går lite fram och tillbaka, som på en teaterscen i naturen.

Idén har varit att sudda ut gränsen mellan ute och inne. Ibland står man på ett golv under bar himmel med grankvistar som gardiner och rätt som det är befinner man sig i skogen med bäddade sängar, välfyllt kylskåp och den levande naturen som fond.

Känslan är väldigt japansk. Naturbejakande, lätt och enkel. Med öppna kuber som blickar ut mot karg eller mustig natur. Naturmaterial och minimalism, svävande inredning, skjutdörrar, eldstad och många platser för bad och tvätt.

Kaj erbjuder oss en guidad tur och det är som att gå på upptäcktsfärd. Trots att vi skyndar på tar det mer än en timme innan vi har kommit igenom hela bastun.

Ingången är som en brygga och vilar mot en sten. Den stolta tallen fick bestämma var grunden till tvättstugan skulle landa. Det var viktigt att inte skada dess rötter. I ytterväggen finns en hemlig lucka för smutstvätt och i markplan finns en gäststuga med sängplatser, bord och badrum. Genom hela byggnaden går en korridor, som en axel som skiljer havet från skogen och man ser hela vägen igenom.

Konstruktionen är gjord så att den kan röra sig. Väggar och tak är teleskopiska och kan lyfta och sjunka 40 millimeter när luftfuktigheten gör att träet vill röra på sig.

Bakom nästa dörr är en passage under bar himmel. Ur golvet sticker en granstam upp med grenar i ansiktshöjd.

– Gissa om vi har svurit många gånger när vi har gått rakt in i grenarna, ler Kaj.

Bakom granen finns en diskret järntrappa som leder upp på taket. Där fortsätter trägolvet som en spång över utsträckta täcken av moss sedum! I ena änden av spången finns en sittplats. Som en viloplats för eftertänksamhet med utsikt som på en klippa.

Vi går ner igen och in genom nya dörrar. Kommer till ett kök med dold inredning, bubbelvatten i kranen och hyllplan som ser ut att sväva fritt. Med ett enkelt handgrepp förvandlar man köksbordet till pingisbord och takarmaturen i bajonettfästen är det bara att lyfta ner. Separat sovrum med dubbelsäng och inbyggda balkonger bakom väggar av glas. Där finns generösa våtutrymmen med alla bekvämligheter man kan önska. Varma duschar ute, toalett med utsikt som i ett jakttorn och ett svart badkar. Dörrar av gamla plankor är minnen från Gefle porslin och låga dörrposter med höga trösklar är inspirerade av gamla fäbodar.

Där hittar vi äntligen bastun. Med eldade väggar och flyttbara sittbänkar så att man kan välja om man vill titta ut eller om man vill ligga två i bredd som på en dubbelsäng. Utanför sträcker sig ett akterdäck mot havet. Som ett böljande trämonument med formationer att lägga dynor i och plats för lanternor och en båtflagga.

I stället för styrhytt på akterdäcket finns en inglasad gillestuga med en skorsten som ett periskop mitt i taket. I wokpannan sprakar en brasa. Golvet av slipad betong har ­fina mönster och skiftningar och ett runt glas som en liten skridskoplan mitt i. Under glaset gömmer sig den gamla militäranläggningen intakt. Där skulle soldaterna få skydd och draperierna i original hänger kvar.

På andra sidan styrhytten av glas sträcker sig fartygets huvuddäck med nedsänkt pool, däckstolar på rad och den rejäla serveringsdisken närmast boningshuset. Poolen är klädd med en svart duk för att påminna om en skogstjärn och över vattnet hänger trapetser.

– Det har varit en häftig resa, summerar Kaj. Mycket har växt fram allt eftersom och det mesta kommer från Linda. Hon har sökt efter en känsla. Sen har det varit mitt uppdrag att försöka förverkliga önskemålen.