Cilla kände direkt att här ville hon bo och när mäklaren beskrev objektet som ”kärlekshuset” blev inte saken sämre.

– Det var hon som bodde här före mig som upptäckte att det var ett kärlekshus, ler Cilla. Hon var också nyskild med tre barn och blev fruktansvärt kär i huset precis som jag. Och för mig blev det dubbelt upp. Jag flyttade in i april och träffade min stora kärlek på Get Away-festivalen i somras. Han är så himla fin, till utseendet också.

Cilla Domstad pratar oavbrutet och det är inte alltid så lätt att hänga med i svängarna. Hon är rikskänd stå upp-komiker och på jobbet har hon nytta av sin rika svada. Men hon är intresserad av heminredning också. Hon älskar att inreda och pyssla och radhuset som hon flyttade till i våras är en riktig pärla. Det byggdes på 50-talet med en trädgårdsplätt även på framsidan. På förstukvisten har hon lyktor och fina arrangemang och i zinkvattenkannan på bordet står en julros. Huset är kompakt med fin planering, på bara 84 kvadrat ryms fem rum och kök. Enda nackdelen är hallen som nästan är obefintlig, men Cilla har fått till den ändå. Den lilla vägg som finns har hon fyllt med väggkrokar och ingen är den andra lik, som ett fantasifullt collage med funktion.

– Barnen blir lika glada varje gång, fortsätter. ”Vilken krok ska jag ta i dag då” brukar de säga och alla barn hänger upp sina kläder hemma hos mig.

Hela trappan och alla väggar är vita och på golvet ligger en praktisk Pappelinamatta i plast.

– Nej, utbrister hon förskräckt. Den kostade femtonhundra, den får man inte gå på med skorna.

Hon drar ut en liten minilåda med ett lager av kornblå plast­tossor att dra över skorna för den som inte orkar ta av sig.

– Pappa går alltid rakt in, men då skriker jag och sen kastar jag mig ner för att torka av mattan direkt. Jag är pedant också, fortsätter hon.

I så fall en påhittig pedant. På köksbordet står en annan av Cillas uppfinningar. Den sjuarmade elljusstaken som hade gått sönder har fått nytt liv med levande ljus. Cilla visar stolt upp sitt mysförråd. Två av köksskåpen är fullproppade med ljus och teer i olika former och smaker. I vardagsrummet intill dinglar Ernst Kirchsteigers stilrena ljuskrona med ett rejält soffbord under. Bordet fungerar som en monter med skivan i glas och där har hon arrangerat sina stickgarner. Hon förklarar att hon blir stressad av att ha böckerna framme men lugn av att se sina garner. Under bordet sticker en chokladbrun matta ut som ser ut att ha hamnat på sniskan.

– Jag tycker att fler borde lägga mattorna snett, säger Cilla. Det mjukar upp i ett hem.

Hon växte upp i Småland men har ­alltid varit en rastlös natur. Hon har räknat ut att när hon fyller 39 i januari har hon också bytt adress 39 gånger i sitt liv.

Hon flyttade hemifrån när hon var sexton och blev kär i en kille från Gävle. Hon började jobba på Ericsson men drömde om att bli astronom eller skådespelare. Några år och flyttlass senare åkte hon till New York för att gå på teaterskola. Där blev hon kompis med Joey Ramone och vidareutbildade sig till bartender.

Livet stod på topp och hon kände att allt var möjligt. Då kom en vändpunkt i hennes liv. Cilla hade lämnat prover och beskedet hon fick från läkaren var tungt.

– Jag var 25 år och hade fått MS, berättar Cilla. Jag sjönk ihop och bara grät i en timme. Sen ringde jag till mamma i Småland där det var mitt i natten och fortsatte gråta. Jag lyckades få fram hon inte behövde vara orolig för jag hade inte blivit rånad eller våldtagen eller nåt sånt. Jag hade ”bara” fått den här sjukdomen.

Cillas mamma sa att nu var det hon som åkte hem till Sverige.

Cilla bytte New York mot Göteborg och visste väl inte riktigt vad hon skulle hitta på nu. Men hon hade alltid tyckt om att skämta med folk och hon har aldrig varit rädd för att göra sig ful. När andra flickor klädde ut sig till prinsessor brukade ­Cilla spöka ut sig i mammas morgonrock och stora glasögon.

– Däremot har jag alltid varit väldigt blyg, säger hon. Det är därför jag pratar hela tiden. För då tror jag att det inte märks. Nu bestämde jag mig i alla fall för att ställa upp i tävlingen GT-skrattet 2002. Och så vann jag hela skiten. Sen blev jag med barn och fick tre stycken på fyra och ett halvt år.

Cilla tog med sin familj till Gävle, den stad som är känd för att ha Sveriges bästa ståupp-publik, och började uppträda på Gasta. Nu har hon varit med i Parlamentet två gånger, uppträtt som en Spicegirl i Dans­feber i TV 4 och roastat Annika Lantz på Berns i Femman.

Efter skilsmässan blev det flytt för Cilla igen, men att vara mamma varannan vecka var ingen hit för henne. När barnen är borta vill hon helst inte gå upp på övervåningen.

– Folk pratar så mycket om ­värdet av egentid men det funkar inte för mig. Det är skit att vara utan barnen.

Hon som älskar att pyssla borde i alla fall vara en dröm för många barn. Men det kan tydligen bli för mycket av det goda också för ibland säger hennes egna ifrån. ”Kan inte du pyssla själv nu mamma, för vi vill hellre leka?”